haricas

Idag har vi sett Pippi på de sju haven... Hela dagen... Är det nu man borde inse att man inte är en superförälder som orkar leva upp till alla prepregnancy principer?  Pippi används nuförtiden i avskräckande syfte, som lockmedel och som belöning. Strålande pedagogik, eller hur? Fast samtidigt kan jag känna att jag borde vara lika befriad från samhällets regler som Pippi är. Hon är ju egentligen en förbannad liten snorunge som samtidigt är fantastiskt levnadsglad och klarar sig utan "pluttifikation och sånt där'nt." Det vore väl rätt skönt att istället för att oroa sig vara övertygad om att ens pappa inte har drunknat utan istället blivit kung på en söderhavsö.  Det kanske inte är så farligt med sex timmars filmtittande på en dag i alla fall?

Själv är jag stolt (se tidigare inlägg här) över att mitt hem inte längre liknar en svinstia och att jag faktiskt kört en tvätt trots trötthetsläge 8 på en skala 1-10. Nu ska jag strax slänga ihop lite middag.

Kalkonbröst med rotfrukter eller kanske bulgur. Vet bara inte riktigt hur jag ska tillaga kalkonen men det blir väl en senare fråga. Dagens bästa fakta är att jag faktiskt är ledig imorgon också och kanske då rentav kan få städat bort lite smuts också nu när golven syns igen. Fönstren som har väntat på sin tur hela våren lär nog få vänta till hösten så jag tänkte sluta bekymra mig för dem. Det konstigaste av allt är att jag trots att jag känner mig lika barnslig idag som för tio år sedan så kan jag se när jag ser på mig själv utifrån att jag har blivit väldigt vuxen. Tänk att min värld idag kretsar runt jobb, barn, städning, tvätt och matlagning. När blev det så?