haricas

Tja inget gott som inte för något ont med sig. Idag var första dagen med mer än en liten gnutta energi på nästan två veckor. Mycket trevligt. Jag for fram som en elvisp på duracellbatterier och slaknade först när D på kvällen på helt eget initiativ (!) tänkte sätta igång en maskin tvätt. (Kanske hade detta faktum att göra med den osande påse som medförts hem från dagis innehållande med avföring nedkletade kläder, alla ni barnlösa som vill fortsätta så: läs i preventivt syfte!). När maskinen var fulladdad och matad med tvättmedel trycktes med full assistans från W knappen in och maskinen startade. . . inte. . . Gaaahhhh!!! What to do? What to do? Inga rena kalsonger till W imorgon, bajsluktande tvättstuga och en hägrande sommarstugehelg utan rena kläder. Alltså har jag tvättat för hand. Tvättat, skrubbat, sköljt och vridit. Inser att tvättmaskinen är mitt livs käraste ägodel och att jag skiter blankt i mobiltelefoner, tv-apparater och microvågsugnar. Äntligen har vi åtminstone en bekant som kan och har lovat hjälpa oss. Hoppas han kan fixa det på två minuter. I så fall bjuder jag gärna på medföljande hånskratt. Återkommer med mer information i följetongen snarast.