Tysta röster
Uppdrag granskning handlade idag om familjehemsbarn i utsatta situationer och mitt hjärta svämmade över. Jag minns hur det var. Att vara så där hjälplös när det finns någon man älskar och vill skydda som far så illa... Jag ville vråla och skrika. Jag ville slå och rasa. Jag ville förändra världen. Men det fanns inget jag kunde göra. Jag inser att det alltid finns en schism mellan det individuella och det principiella men hur kan man någonsin förklara sig eller ursäkta sig inför den som drabbats? Idag ville jag vråla och skrika igen, men ingen hör mig...
Komplex och egenkär?
Hur komplex får en människa egentligen lov att vara? Jag känner att jag nästan borde blygas över mitt enormt stora intresse för mig själv, men jag kan inte annat än förundras över hur jag har lyckats leva i 30 år och ändå inte har funderat mer över vem jag är, vem jag vill vara, och varför? Hur blev jag den jag är? Är det den jag vill vara i framtiden?
Just idag känner jag definitivt att jag vill vara just här just nu. Den känslan infinner sig oftast när jag sitter i mysbrallor framför datorn med papper spridda över hela bordet. Jag känner mig inspirerad och motiverad. Jag känner mig utsövd och energisk. Jag känner mig som en drottning, trots mysbrallor och skitigt hår. Alltså är det så jag borde gestalta min framtid. Men hur?
Jag älskar det genuina, det gamla, det historiska samtidigt som jag älskar modernitet och teknik. Jag vill både och och det är den återkommande paradoxen i mitt liv. Att jag vill vara intellektuell och filosofisk en sekund och praktisk, svettig och hårt, fysiskt arbetande i nästa.
Gör både och! Japp, det är klart att jag kan det. Samtidigt ska jag lägga till ett extra dygn i veckan och skapa fred på jorden. Lätt som en plätt. Jag återkommer när jag är färdig med det!
Om vådan av att vara jag
Tänker att det inte är lätt att vara jag. För mycket tankar som snurrar. För stora tankar. Vet inte var jag ska göra av dem. Till slut stoppar jag in dem i mitt hjärta. De fyller för mycket och hotar att spränga bröstkorgen. Så jag skickar ut dem bakvägen. Och tror att jag har förvisat dem. Men vem är det jag försöker lura egentligen? De kommer alltid tillbaka. Ibland kan det gå år. Men de kommer alltid tillbaka.
