Hypokondriker
Fredag! Solen skiner! Helgen framför mig! Det ska bli såå skönt så jag kan inte beskriva det. Har varit sjuk hela veckan men kan ju inte lägga mig sjuk direkt på nya jobb och ligger dessutom i lä med arbetsinsatsen på uppsatsen varför det helt enkelt inte funnits tid till att vila. Blir orolig över mig själv varje gång jag startar morgonen med alvedon för att hålla febern nere och skärskådar varje liten ömhet i min kropp för att upptäcka om jag utlöser några latenta hemskheter. Än så länge fungerar det och idag pluggar jag hemma och har inte en enda liten plan på hela helgen så nu ska jag börja ta hand om mig. Frågan är om det inbegriper frukost? Har inte haft någon matlust på hela veckan och hoppas att det eventuellt tar lite på kärlekshandtagen, vilket skulle vara den enda positiva utvecklingen av den här onödiga sjukan. Har funderat över både lunginflammation, hjärnhinneinflammation och svininfluensa under den gångna veckan vilket får mig att misstänka att någonstans inom mig ligger en potentiell hypokondriker begravd.
Muntrar upp mig med en bild av mina örter från i somras. Det kunde behövas några sådana dagar nu...
Inlägg 100
Det kanske inte är så flitigt jobbat på knappt två år, men ändå.
Nu för tiden blir det lite mer sällan jag skriver igen. Jag är tillbaka i vinterns otroliga trötthet och orkar inget mer än plugg och jobb. Igår somnade jag på soffan vid niotiden och jag orkade inte släpa mig upp ur sängen förrän halv åtta i morse. Fortfarande trött... Får väl börja med vitamintillskott igen, och till helgen ska jag verkligen försöka komma ut och få lite dagsljus i ansiktet. Annars är det väl inte så mycket annat att göra än att vänta på våren. Nu har åtminstone det mesta av snön smält bort och i flera dagar har fåglarna hållit konsert utanför huset. Det finns hopp om livet!
Jag frågar mig ändå allt oftare varför jag bor här där det är mörkt och kallt största delen av året. Och vad som är meningen med livet? Igår på väg hem från skolan tog jag mig verkligen tid att se mig omkring och jag försökte föreställa mig hur människors liv ser ut. I alla fall utom pensionärerna och skolbarnen hade man bråttom, bråttom. Jobb som skulle jobbas, pengar som skulle tjänas, saker som skulle hinnas. Varför vill vi leva så? Jag undrar verkligen om vi är så civiliserade och utvecklade som vi vill tro?
Konsten att hinna med
Tja, what can I say. Det har varit hektiska dagar under julen och inte mindre hektiska efter julen. I morgon ska forskningsplanen lämnas in och det känns riktigt bra, inte nervös alls. Men det har ju kostat på att ha den känslan. Mycket plugg har det blivit till efter julen och inte har det underlättat att dagis varit stängt två dagar på två veckor...
Vad jag försöker säga är nog att jag haft mycket att göra om ni nu har saknat mig. Tyvärr har jag fortfarande mycket att göra. Lussebullarna kräver vår närvaro! (Ja, vi äter fortfarande lussekatter. De finns. De är goda. Varför inte?)
I går blev vi dessutom plötsligt bjudna på kalas i Köpenhamn så det var ju bara att pallra sig iväg. Lördagen innebar julgransplundring och pepparkakshusplundring och stadsresa för att byta julklappar och utnyttja fådda presentkort. Det blev till tyg till förhängen till W's säng, en radiostyrd bil, byte av sängkläder till W och nytt smink och ögoncreme till mig. W's nya för små vinterstövlar fanns inte i någon större storlek och jag höll på att gå upp i limningen över allt besvär de små fötterna orsakat i form av vinterstövlar i år. I går tog vi en snabb sväng in på Din Sko och hittade två par på rea. Nu hoppas jag verkligen att de passar, inte går sönder och att han inte blir blöt om fötterna...dessutom har jag desperat försökt få undan, packat ned och organiserat julpyntet under helgen. Hatar verkligen den där röran med grejor som inte kommer på plats vilket är varför jag är i ännu mer desperat behov av ett större hus.
Vad jag försöker säga är nog att jag haft mycket att göra om ni nu har saknat mig. Tyvärr har jag fortfarande mycket att göra. Lussebullarna kräver vår närvaro! (Ja, vi äter fortfarande lussekatter. De finns. De är goda. Varför inte?)
Vardag
Så är vardagen åter här. Fantastiskt nog så är det tredje dagen med sol på vit snö så januari känns inte så tung som den brukar.
Nu får jag snart lunchbesök av kära väninnan S som köper med sig lunch till hårt arbetande mig. Det blir bra med lite tankeskingring.
Vi blev tvungna att ta sovmorgon idag. Omställningen till normala sovtider och rutiner gick inte så smooth som planerat. Dessutom vaknade W vid halv tolv i natt och letade efter sitt Nintendo :-). Han blev lagd i vår säng, men vaknade snyftande flera gånger och var rädd eftersom någon knackade på rutan hela tiden. På andra våningen. Till slut fick han komma upp och se på stand-up och strax efter tolv gick vi allihop och lade oss igen. 07.45 ringde klockan och 08.08 fick jag slutligen liv i ungen som strax utbrast att han aldrig mer ville gå på dagis! Lilla hjärtat, jag förstår honom precis! Jag vill också ha jullov i en månad eller två. Men, men. Till slut kom han iväg och jag försöker febrilt att få någonting gjort.
Är i det där stadiet när man har en massa idéer och inga alls och surrar omkring från en webbsida till en bok till mailen till google docs och där man gör massor och ingenting. Mer frågor än svar idag men det känns ändå lugnt. Min partner är ambitiös, strukturerad och intelligent så hon ska nog klara att få ordning på mig också innan juni anländer...
Nu får jag snart lunchbesök av kära väninnan S som köper med sig lunch till hårt arbetande mig. Det blir bra med lite tankeskingring.
