Från mig till er...
Tack till alla er som finns där. När jag vacklar. När jag tvekar. När jag undrar.
Tack till er som ingjuter mod hos mig. Som bekräftar mig i min övertygelse. Trots att jag vacklar. Och tvekar.
Hur värderar man ett liv? Hur värderar man närhet? Öppenhet? Intimitet?
Hur gör man när man vill? Och inte vill? Hur får man ett facit i hand?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Klart vi finns för dig :)
Trackback
