haricas

Strålande. Vaknade upp klockan halv sju till en hulkande unge som kräktes mitt i sängen och yrvaken som jag var försökte jag så klart fånga upp det i händerna. Det gick så där. Kaskader av kräk på mig, på sonen och i alla sängkläderna. Det är så fantastiskt med barn. Nu är jag alltså hemma med mitt barn som aldrig är sjukt (tar i trä och allt det där). Det passar ju alldeles underbart när man är ny på jobbet och har möte med chefen i morgon. Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu ska jag ju i alla fall få introduceras i vab-världen (NB: läs med ironi). 31 år gammal med en fyraåring och har aldrig haft vare sig sjukpenning eller vab. Det måste ju vara rekord? Kan man kanske få ett pris för det?