haricas

Jag borde verkligen omförhandla min lön. Dels för att jag ligger i nedre regionerna jämfört med vänner och kolleger, dels för att jag tycker att min lön inte motsvarar mina ansvarsområden, men framför allt för att jag behöver pengarna till att kunna köpa bort mina bekymmer! Ok, det där lät inte bra. Jag som är emot konsumtionssamhället och som försöker att i bästa möjliga mån vara ekonomisk och eftertänksam. Problemet är bara att i vissa fall måste man genomföra köp inom områden man inte har en aning om och då är det ju så göttigt att bara ringa nån och betala dem för att ge en bästa möjliga service. Jag har precis lagt på luren med en däckkille som snabbt och lätt kollade upp vilka slags däck jag behöver, vilken storlek som passar min bil, bokade en tid för mig att få dem monterade och gav mig ett samlat pris som med fördel kan delas upp över fyra månader utan avgift eller ränta. Jag älskar däckkillar! B-E-A-utiful! Men då måste man ju tyvärr betala för denna fantastiska service och då är det inte lika roligt. Soffköpet är i farozonen och likaså alla andra köp den här månaden. Och det är bara den nionde... Men skönt känns det att det är fixat. Har haft en underliggande känsla av ångest nu i ett par veckor eftersom jag vet att det är något som måste fixas snarast innan snön kommer. Känslan har bara blivit värre av att jag försökt ignorera den och nu när det är fixat så känner jag mig så obeskrivligt lättad. Jag gör likadant varje gång det är något som är besvärligt och varje gång när jag äntligen tagit tjuren vid hornen tänker jag att så ska jag aldrig göra mer. I alla fall inte förrän nästa gång...