Back in black
Så dramatiskt det var sist det begav sig här. Men i det hela stora så förhåller det sig fortfarande så. Fast lugnare. Livet är inte en enda galen rollercoaster ride längre, men fortfarande händer det i rasande fart. Jag har faktiskt ingenting emot att det blir höst. Jag behöver ett lugnare tempo. Inre kontemplation. Lugn. Samla ihop bitarna. Gå vidare. Skillnaden är att jag nu känner en inre övertygelse. Och en stor sorg. Men oavsett hur det blir så har jag varit sann mot mig själv och det får jag luta mig mot när sorgen och kvalen blir för stora.
Ikväll är det föreläsning med Jesse Jackson. Det ser jag verkligen fram emot!
Kommentarer
Trackback
