Hanna

En sång med mitt namn... Så passande.
Melissa Horn – Hanna

Rastlöshet

Myrkryp i benen. Rastlöshet i själen. Tre kilometer i skogen lättade på trycket en stund. Känner mig som ett bräckligt kärl med allt för lite kraft att stå emot den inre svallvågen. Hur gör man?

Happiness

Oh, happy, happy day! Gårdagen blev inte fullt så illa som förväntat och dagen ligger framför mig i ett guldskimmer... Ta en dag i taget var det ju. Johannesörten har slagit till med full kraft :-). Kanske inte schizofren utan snarare manodepressiv? Sådana här humörsvängningar kan ju inte vara normala. Well, hell! Jag är glad!

Skytten

Well, jag tror ju inte på horoskop, men hur är då detta möjligt?

Den energiska Skytten är utåtriktad till sin läggning och har behov av att leva ett liv med mycket frihet och rymd. Skytten trivs bäst utan begränsningar, på resande fot eller ute i det fria.
Det finns gott om spontanitet och kämparglöd i detta ivriga eldtecken. Skytten är orädd och frimodig, alltid ärlig och rättfram. Den som obekymrat går på i ullstrumporna och verkar ta det mesta med en klackspark. Ibland kan dock Skytten av ren obetänksamhet vara en aning klumpig och taktlös. Denna frimodiga natur pratar gärna och mycket, och har en tendens att späda på sina berättelser en smula.
Skytten är den som vill vidga sina vyer, strävar efter omväxling och social stimulans. En stor kunskapstörst och nyfikenhet på livet hör till bilden. Skytten tycker mycket om att läsa, liksom att resa och uppleva främmande kulturer och synsätt. Skytten stimuleras av spänning och äventyr i tillvaron och har ofta högt flygande planer, men blir ibland överoptimistisk. Skytten vill ju så gärna att möjligheterna ska vara obegränsade. En det-fixar-sig-attityd är karaktäristiskt för detta entusiasternas tecken.
Skytten börjar ofta sin strävan efter expansion i den yttre, sociala världen, för att senare i livet söka sig mera inåt. Den nöjeslystna Skytten, som inte hunnit börja sitt inre sökande, har ett stort behov av nya upplevelser och bör se upp för rastlöshet.
Lyckobringande Jupiter är den härskande planeten. Det ger Skyttmänniskan rikligt med optimism att förfoga över, som hon frikostigt delar med sig av.
En ärlig och pålitlig läggning hör tecknet till, liksom en stark känsla för rättvisa. Skytten är varmhjärtad, humoristisk, generös och gästfri. Men välviljan och svårigheterna med att säga nej, resulterar i att denna godtrogna natur ibland blir utnyttjad eller rusar iväg och åtar sig för mycket.
Skytten har med sin entusiasm god förmåga att inspirera andra till att se de positiva sidorna i tillvaron och strävar ständigt efter att höja bildningsnivån både hos sig själv och sin omvärld. Ett intresse för språk, pedagogik, samhälls- och livsåskådningsfrågor hör i regel till bilden.
Ett fritt och omväxlande yrke, där Skytten får möjlighet att dela med sig av sin kunskap brukar locka. Vi återfinner många lärare, präster och reseledare i detta utåtriktade tecken.


Mat

Matledan är över. Tröstätandet är här. Tur att jag äntligen börjat springa.

Vad bryr sig en vind om förbud?

 

Det blir mycket lyrik just nu... Jag har alltid älskat Hjalmar Gullbergs "Kyssarnas vind".  Här kommer den en dag i syrenernas tid och gullregnens månad:

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat där vid:
du var ju en annans blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och i gullregnens månad.

Han kysste ditt öra ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

 



Uppsatsångest

Ska det vara så förbannat svårt att skriva färdigt en nästan färdig uppsats? Öppnar dokumentet. Scrollar håglöst upp och ner. Stirrar. Försöker läsa. Försöker förstå. Förstår inte. Vad är detta? Har jag skrivit det här? Vad betyder det? Betyder det ens nåt?..

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister. 
Varför skulle annars våren tveka? 
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka? 
Höljet var ju knoppen hela vintern. 
Vad är det för nytt, som tär och spränger? 
Ja visst gör det ont när knoppar brister, 
ont för det som växer och det som stänger. 

Ja nog är det svårt när droppar faller. 
Skälvande av ängslan tungt de hänger, 
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - 
tyngden drar dem neråt, hur de klänger. 
Svårt att vara oviss, rädd och delad, 
svårt att känna djupet dra och kalla, 
ändå sitta kvar och bara darra - 
svårt att vilja stanna och vilja falla. 

Då, när det är värst och inget hjälper, 
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
(Karin Boye)
Jag ser fram emot jublet!

Schizofreni

Oh happy day! Känner mig helt schizofren idag. Hur kan man ändra humör så snabbt?

Ge mig de himmelska höjderna

Regnet strilar ner på rutan och lägger sig som en våt, grå filt över världen. Uppsatsen stirrar på mig i all sin fulhet. Utmanar mig med sin stelbenthet. Jag stirrar tillbaka tills tröttheten övermannar mig och jag återvänder till tumultet i min hjärna. Tungt, tungt, tungt. Och så någonstans en strimma av lycka. Kontraster som framhävs. Är livet.

Den som aldrig
skådat avgrunderna
får aldrig uppleva
de himmelska höjderna
den som aldrig skrikit i ångest
snyftat i förtvivlan
förbannat i vrede
kommer aldrig någonsin
att gråta i glädje över tonerna från en silverflöjt
(Eva Jagrell)

Mental istid

This is what you get
This is what you get
This is what you get when you mess with us

Karma police
I've given all I can
It's not enough
I've given all I can
But we're still on the payroll

This is what you get
This is what you get
This is what you get when you mess with us

And for a minute there, I lost myself, I lost myself
Phew, for a minute there, I lost myself, I lost myself

For for a minute there, I lost myself, I lost myself
Phew, for a minute there, I lost myself, I lost myself
(Radiohead; Karma Police)

Livet i en bubbla

Plågotiden är över. Ljuset har återvänt. Mitt älskade nordiska sommarljus som får blodet att koka och tankarna att flyga lätt. Och ändå är det plågsamt...

Våren hånler mig rakt i ansiktet. Pinar mig med sitt skarpa ljus i frånvaron av sol. Kryper under min hud med sin rakbladsvassa vind som med noga avvägd blandning av smärta och njutning skrapar min hud.

Oket på mina axlar är tungt. Avståndet till min kropp minskar en aning varje dag och trots fruktlösa försök orkar jag inte lyfta det. Världen krymper, tröttheten ökar, tankarna snurrar. Kryper ihop, försöker andas, försöker sova. Har vårens ande blivit våldtagen? Är det i själva verket februari ännu?

Nä jag har ingen lust att sätta någon rubrik idag!

Åh, vad jag är trött på att vara artig! På att tänka på hur andra uppfattar mig, på att inte säga något stötande, på att bita ihop och acceptera hellre än att säga ifrån. Så jag struntar i allt det där. Jag är inte artig. Jag säger det jag menar och tänker och jag säger ifrån över något som irriterat mig i många år.

Och plötsligt är jag apan. Hon den där som inte kan uppföra sig. Som förstör stämningen och inte har vett att vara tacksam. Som inte förstår när det är lämpligt att tala och när det är lämpligt att vara tyst. Och det är ju lika jobbigt det. Är jag verkligen så förbannat obekväm att det stör? Måste jag vara den fina, duktiga flickan hela tiden? Och kan inte jag någon gång få vara lite egoistisk utan att det sticker i ögonen på folk? Idag vill jag bli eremit!

Glädjebesked

I en väldigt lång period har jag varken orkat eller hunnit skriva någonting. Ibland har jag tänkt att jag borde och sen har jag undrat varför? Det har varit en tung och jobbig period av olika anledningar, men ett är säkert och det är att jag vänjer mig aldrig vid vintern. jag är inte skapt för det här klimatet så enkelt är det.
Anledningen till att jag är här nu är att jag fick fantastiska nyheter över telefonen alldeles nyss. Det har varit flera stora händelser på senare tid, men ingen har drivit mig hit utom denna lilla, lilla, bagatellartade sak. Men o, vad det känns stort.
Min son är just nu hemma hos en kompis och leker utan vare sig mig eller sin pappa! Det har varit en lång process för att nå dit och han har alltid varit så föräldrabunden att det aldrig varit tal om annat än att vi måste vara med. Nu är det bestämt att han på söndag ska gå på barnkalas ensam, hos en familj där han varit tidigare och också haft kompis J på besök hos oss. Därmed verkar det hela ha löst sig inom honom och han hade idag glatt accepterat att följa med kompis P hem och leka medan pappa fixade ärenden. Vilken seger! Vilken lättnad! Jag har varit orolig för att han skulle bli en av de barnen som aldrig vågar sova över någonstans och som aldrig kan åka på läger och klassresor. Det finns ju så klart tid till det än men det här känns som ett stort steg på vägen.
Och solen skiner! Yay!

Energi

Äntligen! Idag vaknade jag med lite energi! Kanske var det för att jag tog sovmorgon till klockan åtta. Kanske var det för att det var ljust när jag steg upp. Kanske var det för att jag helt enkelt vilat upp mig under helgen. Jag vet inte och det spelar ingen roll för det var så härligt. Jag hade glömt hur det känns att inte vara trött hela tiden. Jag hade glömt att det inte är naturligt att leva sitt liv i motvind. Men nu minns jag och det gör det ännu jobbigare att åter vara trött. Men nu hyser jag hopp om livet. Snart blir det vår och sommar igen. Snart blir livet värt att leva igen. Det enda som skrämmer mig är att jag självmant väljer att bo på en plats där jag mår så här mer eller mindre halva året. I slutändan blir det ju ett halvt liv av mörker, trötthet och elände. Vem vill det?

Inlägg 100

Det kanske inte är så flitigt jobbat på knappt två år, men ändå.

Nu för tiden blir det lite mer sällan jag skriver igen. Jag är tillbaka i vinterns otroliga trötthet och orkar inget mer än plugg och jobb. Igår somnade jag på soffan vid niotiden och jag orkade inte släpa mig upp ur sängen förrän halv åtta i morse. Fortfarande trött... Får väl börja med vitamintillskott igen, och till helgen ska jag verkligen försöka komma ut och få lite dagsljus i ansiktet. Annars är det väl inte så mycket annat att göra än att vänta på våren. Nu har åtminstone det mesta av snön smält bort och i flera dagar har fåglarna hållit konsert utanför huset. Det finns hopp om livet!

Jag frågar mig ändå allt oftare varför jag bor här där det är mörkt och kallt största delen av året. Och vad som är meningen med livet? Igår på väg hem från skolan tog jag mig verkligen tid att se mig omkring och jag försökte föreställa mig hur människors liv ser ut. I alla fall utom pensionärerna och skolbarnen hade man bråttom, bråttom. Jobb som skulle jobbas, pengar som skulle tjänas, saker som skulle hinnas. Varför vill vi leva så? Jag undrar verkligen om vi är så civiliserade och utvecklade som vi vill tro?

Vinteride

Rent generellt är ju allt bra. Jag har bestämt uppsatsämne, har troligtvis fått två extrajobb på bibliotek efter jul, är snart julledig, är snart färdigutbildad, har ett välartat barn, har ett fint hus, har en fräsig bil, har en massa släkt som kommer och firar jul. Allt är ju så bra som det kan vara!
Men jag har mest av allt lust att krypa in under en sten och gömma mig. Jag är trött, oupplagd och oinspirerad. Den senaste veckan har jag gått och lagt mig allt mellan klockan 20 och 22. JAG? Som är en sån nattuggla?
Ingenting blir gjort ordentligt och min allra bästa julklapp hade varit en vecka alldeles ensam i en öde stuga nånstans i vildmarken. Jag, en brasa och en massa böcker. Sweet!
Men så kommer det ju inte bli förstås. Och det kanske jag egentligen inte vill heller. Egentligen kanske jag bara är vintertrött och skoltrött. Men det hjälper ju inte. Det är såå långt till våren och det vore nu gött att vara en björn och gå i ide ett tag.
Inbillar mig att det blir bättre att vara "julledig," men vet ju innerst inne att det blir det inte. Forskningsplaner och peer-review artiklar som hänger över huvudet och julmat och klappar som ska tas om hand kommer inte att lämna mig ifred... Men jag tänker nog ändå leva på hoppet om en lugn jul med näsan i en bok!

Julklappsallergi?

Kan man ha pms utan att det är den tiden i månaden? Idag känner jag mig sur och grinig utan någon som helst anledning men jag misstänker att det hänger ihop med allt julklappsprat som försiggår just nu.
Någon gång under de senaste åren har jag blivit allergisk mot julklappar utan att märka av det och nu står jag här med kraftiga besvär. I år har jag ignorerat allt vad julklappsköp heter och mina enda ansträngningar i den riktningen har varit att försöka trumfa igenom kraftigt reducerade priser på byteriet. Detta har endast gått igenom till viss del och som det är nu så blir jag irriterad av frågor som "Vad önskar du dig av mig?, förbannad av kommentarer som "Då får du en sådan av mig" och helt ursinnig vid spörsmål som "Hur mycket ger vi varann för?" Om det inte är mer i att ge julklappar än att i god tid överlämna en beställningssedel med en styck beställning, gärna innehållande vara, färg, storlek och inköpsställe, och att i god tid före jul få en bekräftelse på vad man får för vilket pris, så vill jag till varje pris hellre undgå dem. All min givarglädje försvinner av dylika resonemang och jag blir rigid och snål och ingenting passar mig.
Tyvärr har jag i vuxen ålder införlivats i en familj som tycker att det är helt ok med vansinniga arrangemang som urholkar de redan tunna plånböckerna, istället för att ge med hjärtat eller avtala att låta bli. Jag som inte delar blodsband kan inte mycket säga utan får stå här med nysningar, klåda och utslag och hoppas på att det snart är nyår!
Och jag som brukade älska julen...

Fler önskningar

Well, något så tråkigt som en badrumsmatta eller gärna två skulle jag vilja ha. Gillar IKEA's rektangulära mattor
(bild från ikea.se)
och behöver nu en (eller två) som passar bättre till mina nya fräscha handdukar som jag fick i present. Så lila, purpur eller grå är färgerna som gäller. Fick en turkos handduk också som är väldigt fin, men den passar liksom inte riktigt in. Vet att jag köpte den turkosa mattan en gång men den blev liksom bara blaskig på mitt badrum... Får nog hålla mig till de lila.

Födelsedagsfirande

Så har tanten kommit närmare 40 än 20 men konstigt nog känns det inte lika jobbigt i år som det gjorde sist det begav sig. Mina pikar under hösten gav ett fantastiskt resultat och redan igår firades jag med kladdkaka, sång och presenter som var fint inslagna i inslagningspapper. Inga handdukar eller julpapper så långt ögat kunde se. Tyvärr kunde jag ju inte få frukost på sängen eftersom D skulle börja jobba kl 7 idag, så därför firades jag ordentligt igår. Jag blev också lovad middag efter önskemål ikväll så jag njuter i fulla drag.

I morse steg jag upp och satte på julkalendern som vanligt. När W frågade vilken lucka han skulle öppna berättade jag att den 8 är min födelsesdag. Ohh, utropade det lilla hjärtat, störtade upp från soffan och beordrade mig tillbaka i säng. Lydigt gick jag och lade mig och strax därefter kom en liten späd stämma sjungandes födelsedagssången in i sovrummet och med sig hade han paket. Snabbt kilade han ut igen och kom in med en bricka som D förberett med temuggar och en termos till oss. Paketen var fina, tebrickan var fin, teet smakade gott, men vackrast av allt var min lilla 4-åring som uppvaktade mamma på födelsedagen när ingen annan kunde! Förrädiska tårar smög sig fram i ögonvrån och jag hade den bästa födelsedag jag någonsin upplevt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0