Jobb och sånt

Vill för övrigt meddela att vi har stordåd att vänta. Min sons framtida yrkesdrömmar består i att bli rock'n roll-kille!

Lön och sånt

Jag borde verkligen omförhandla min lön. Dels för att jag ligger i nedre regionerna jämfört med vänner och kolleger, dels för att jag tycker att min lön inte motsvarar mina ansvarsområden, men framför allt för att jag behöver pengarna till att kunna köpa bort mina bekymmer! Ok, det där lät inte bra. Jag som är emot konsumtionssamhället och som försöker att i bästa möjliga mån vara ekonomisk och eftertänksam. Problemet är bara att i vissa fall måste man genomföra köp inom områden man inte har en aning om och då är det ju så göttigt att bara ringa nån och betala dem för att ge en bästa möjliga service. Jag har precis lagt på luren med en däckkille som snabbt och lätt kollade upp vilka slags däck jag behöver, vilken storlek som passar min bil, bokade en tid för mig att få dem monterade och gav mig ett samlat pris som med fördel kan delas upp över fyra månader utan avgift eller ränta. Jag älskar däckkillar! B-E-A-utiful! Men då måste man ju tyvärr betala för denna fantastiska service och då är det inte lika roligt. Soffköpet är i farozonen och likaså alla andra köp den här månaden. Och det är bara den nionde... Men skönt känns det att det är fixat. Har haft en underliggande känsla av ångest nu i ett par veckor eftersom jag vet att det är något som måste fixas snarast innan snön kommer. Känslan har bara blivit värre av att jag försökt ignorera den och nu när det är fixat så känner jag mig så obeskrivligt lättad. Jag gör likadant varje gång det är något som är besvärligt och varje gång när jag äntligen tagit tjuren vid hornen tänker jag att så ska jag aldrig göra mer. I alla fall inte förrän nästa gång...

Was I even thinking?

Har knäckebrödsmulor innanför kläderna.  Och alltför mycket att tänka på. Måste köpa vinterdäck. Var? Hur? Varför? Eller ja, inte varför kanske, jag köper säkerhetskonceptet men det är så jobbigt att ta tag i. Och snuskdyrt... Och så har jag vecklat in mig i nåt soffköp framåt helgen, samtidigt som jag bestämt tjejkväll på fredag med övernattning och halvt om halvt lovat bort barnpassning lördag eller söndag. Allt detta ovanpå en vanlig arbetsvecka med barn. Hur tänkte jag nu egentligen?

Alzheimers?

Vilken konstig dag. 60 låntagare innan lunch och sen glömde jag att stänga när det var lunchdags. Sju minuter för sent kommer jag på det och kastar ut de sista låntagarna. När jag värmt maten och spankulerar ut i biblioteket för att sätta mig och äta (nej, jag har inget personalrum, bibblan är mitt personalrum) så sitter det en person med hörlurar på sig och läser... Så jag försökte slänga ut den stackaren som visade sig ha glömt sina nycklar. Min medmänsklighet tog överhanden och hon fick stanna kvar medan bibliotekarien åt lunch. Hur kunde jag missa det liksom?


Aspbergers?

Efter lunch gick luften ur mig. Orkar inte när allting är så spretigt. Undrar om jag har Aspbergers eller autism? Jag vill ha en uppgift i taget som är möjlig att slutföra på ett snyggt och prydligt sätt så att man kan stå där och titta på den, lägga huvudet lite på sned och eftertänksamt säga, jo, det där blev ju riktigt bra.
Så är det tyvärr inte att jobba på bibliotek. Där har jag alltid x antal böcker som ska letas reda på och beställas hit, aviseras ut till låntagare, skickas iväg till andra bibliotek, böcker som ska sättas upp, mail som ska skrivas och böcker som ska beställas. Budget som ska skötas, statistik som ska föras, nya projekt som ska utvecklas, skyltning som ska ändras, böcker som ska läsas och arrangemang som ska planeras. Talböcker som ska laddas ned och katalogisering som ska fixas. Kontakter med samarbetspartners som ska upprätthållas och lagning och märkning av böcker som behöver tas om hand. Dessutom är jag fastighetsansvarig och brandskyddsansvarig vilket gör att jag har än mer att hålla ordning på. Utöver det ska jag ha öppet och låna ut böcker åt låntagarna som undrar vad man gör när dörrarna låses. Jag känner konstant att det är något annat som jag borde göra och så blir inget riktigt gjort.
Anyways, mötet med chefen var ju riktigt positivt. Jag bad helt fräckt om pengar till inredning och beviljades inte bara det utan också till nya skyltar och fasadbelysning utomhus. Han var helt inne på att det behövde förnyas och att vi behöver en gemensam grafisk profil inom kommunen så det känns gött. Han var positivt inställd till alla mina idéer så nu ska jag bara ta tag i dem och lägga dem till allt det där spretiga som jag inte riktigt kan hantera för tillfället...
Nu fick jag huvudvärk... Slut på dagen snart som tur är. Ikväll ska jag och vän M se på Fåglarna och äta halloweengodis. Fråga mig inte vad det är för nåt, men jag antar att det är något mer eller mindre oätligt eftersom allt ska vara äckligt på halloween. Spännande med Fåglarna. Har bara sett en snutt som var i 3D och det var riktigt obehagligt måste jag säga. Snart ska jag också se Paranormal Activity 2 och 3. Måste bara hitta någon som kan barnvakta mig under tiden, för själv vågar jag inte se dem. Och eftersom jag antagligen inte kommer att våga sova själv heller så kanske jag helt enkelt borde låta bli.
Well, over and out för idag.

All work and no play

Är tusan så effektiv idag. Kan det ha med chefens kommande besök att göra? I don't know, and I don't care. Helt enkelt skönt att få någonting gjort idag. Känner stress över att jag inte lyckas göra slut på mediebudgeten (?) och att jag råkade sätta en sagostund på tisdag som förskolorna nu anmält sig till. Hmm, jag kanske borde ha förberett mig lite mer innan jag satte ett datum och bjöd in folk. Anyways, nu är det gjort och hur svårt kan det vara?

Bläddrade förresten lite i Liv Strömquists Ja till liv igår och kunde inte låta bli att dra på munnen åt hennes satir kring moderaternas arbetslinje och hennes resonemang om hur barn är kristdemokrater. Väl värd att titta i.

En rast. Är det för mycket begärt? Va?

Nu bet jag sönder en tand. Give me a fucking break!

Bättre... Definitivt bättre.

Det verkar nästan som om du hörde. Vem är du? Och har du ett direktnummer? Det känns smidigare än att behöva gå den här vägen när det är något jag vill.

Sail away!

Tankar som snurrar i rasande fart. Nu är de här igen. Varför gör det så ont att våga se? Jag vill ju helst vara blind och fortsätta tro. Men jag vet ju innerst inne. Hur det verkligen är. Och jag är för vek för att stå emot. Stå upp. Jag måste stå upp. Men jag vill inte. Jag vågar inte. För vem är jag då?

Life as I know it

Dimma tjock som ärtsoppa. Vinterjackan har premiär. SJ och snö på tv. Redan? Ärligt? Fryser och inser att vintergarderoben är tunn. Suck. Shoppa... Te med socker i. För att livet är en fest. Och gårdagkvällen med mina fina. Gillar. Ikväll min finaste som får hjärtat att vilja sprängas av ömhet. Livet just nu.

Bad shit

Helt oväntat kom det. Tröttheten. Koncentrationssvårigheterna. Bristen på energi. Tydligen var det tecken jag borde kunnat tolka. Men det gjorde jag inte. Så när det kom var det helt oväntat. Jag mår ju egentligen bra. Jag har inte ont i magen. Jag sover gott på nätterna. Jag gråter inte i tid och otid.
Except that I do. Plötsligt gråter jag. Plötsligt orkar jag inte. Jag vill att någon ska ta bort allt det onda och ge mig glädje och värme, men framför allt lugn och ro. Låt mig ha en enda vecka där allting är lugnt och skönt. Där jag får vara med dem jag tycker om utan att eländiga saker händer. Jag vill inte mer! Hör du det! Vill inte!

Bästa mellanmålet

Ja, ja, ja, jag vet att jag inte borde äta socker. Men om man ponerar att jag tål socker i små mängder. Och förutsätter att det är bättre att själv hälla på sitt socker än att få det portionerat från producenten. I så fall är det här världens bästa mellanmål.
Risifrutti


Kall, kokt bulgur
Grekisk yoghurt
Vaniljsocker alternativt vaniljstång
Råsocker

Blandas efter behag och serveras med rårörda bär. Mmm...

What a difference a day makes...

Idag vill jag ingenting. Jag är trött ända in i märgen och har ingen som helst energi att ge åt något håll. Ja, kanske åt ett håll då... men absolut inte till jobbet. Försöker samla mig och sätta igång. Försöker tänka kreativa tankar. Ger upp. Försöker åtminstone tänka löpande-band-tankar. Ger upp där med. Räknar ner timmar istället. Ikväll ska jag se en hund som heter Ruben. Jag gillar Ruben. Han är galen och opretentiös. Så där som jag vill vara egentligen. Och så är han varm, mjuk och gosig. Och det gillar jag också. Jag blir så glad av Ruben. Så jag önskar det vore kväll nu.
Konstigt förresten att den här dagen hamnade så på fel köl. Igår kväll fick jag den finaste överraskningen och det gjorde mig varm och glad i hela kroppen. Man kunde tro att den känslan skulle finnas kvar en dag när solen skiner och läkarbesöket blev en bra upplevelse istället för en dålig. Men tydligen inte. Känns som om jag borde dra täcket över huvudet och checka in i morgon istället.

Monday, bloody Monday

Idag är det kallt och grått. Jag har sovit för lite och grubblat för mycket. Dagen sträcker ut sig som i ett oändligt töcken framför mig och jag vill helst bara lägga mig under täcket och kura ihop mig till en boll. Vem bestämde att livet ska vara så oerhört svårt? Ska man tro på karma? Och hur illa kan man egentligen ha betett sig? Jag önskar att livet var varmt och hade samma orange färg som eldsken. Att det doftade av nyklippt gräs och varm glögg. Att kärlek var enkelt och att världen inte var en skitig, kall och kantig plats. Eftersom jag inte kommer att få en enda julklapp i år så kanske jag kan önska mig det istället?

Back in black

Så dramatiskt det var sist det begav sig här. Men i det hela stora så förhåller det sig fortfarande så. Fast lugnare. Livet är inte en enda galen rollercoaster ride längre, men fortfarande händer det i rasande fart. Jag har faktiskt ingenting emot att det blir höst. Jag behöver ett lugnare tempo. Inre kontemplation. Lugn. Samla ihop bitarna. Gå vidare. Skillnaden är att jag nu känner en inre övertygelse. Och en stor sorg. Men oavsett hur det blir så har jag varit sann mot mig själv och det får jag luta mig mot när sorgen och kvalen blir för stora.


Ikväll är det föreläsning med Jesse Jackson. Det ser jag verkligen fram emot!

Om

Min profilbild

Hanna

Halvfinsk västgöte. Har ett stort hjärta för alla som har det svårt i världen.

RSS 2.0