Njutbart
Solen skiner. Brasan sprakar. Magen skvalpar av allt för mycket te. Snart kommer D och W hem från dagis och jobb. Jag är färdig med dagens arbete. Nu funderar jag på om jag ska virka. Eller sy lavendelpåsar. Eller skriva på min bok. Eller laga middag. Eller baka bröd. Allt för att jag vill. Och har lust.
Idag har jag det ganska gött!
Levande charader
Vem är du? Vem är jag? Levande charader...
Aldrig tillförne har jag tyckt att Arjas gamla dänga har så mycket att säga. För visst är det så. Vi är levande charader och visar inte ofta vem vi är. Inte ens när jag gärna vill. Det finns alltid någon i vägen. Som tycker. Som tänker. Om mig. Och trots att jag borde leva för mig. För att vara sann. Så tar jag oftast den lätta vägen. Och tycker tyst. Och tänker tyst. Och jag vill leva högt!
Kanske imorgon. Tar jag mod till mig.
Önska mig lycka på vägen!
Hur hamnade vi här?
Jag blev så ledsen över valresultatet. Hur är det möjligt att människor kan vara så trångsynta? Hur kan människor som har det så bra ta allt det våra förfäder skapat för givet? Vårt samhälle har inte kommit gratis. Det har krävts blod, svett och tårar för att komma dit där vi är idag och så sitter vi som skördar frukterna av detta slit och trampar på resultatet.
Hur kan vi tro att bara för att vi haft turen att födas i detta underbara land med alla dess möjligheter så har vi rätten att exkludera andra människor. Människor som har det fruktansvärt.
Hur kan vi tro att vi kan ignorera att vårt sätt att leva är ohållbart och räkna med att det löser sig senare? När vi lämpat över problemet i våra barns knän?
Hur är det möjligt att rösta med skygglapparna på och bara bry sig om sin egen plånbok? Om sitt eget hus?
Var är visionerna? Var är ideologin? Var är idealen om medmänsklighet? Om frihet, jämlikhet och broderskap?
Hur hamnade vi här?
Trött
Ja så var man där igen då... Trött och oupplagd. Vill inget, orkar inget. Kul! Och det är bara september.
Kanske man skulle gå och dra något gammalt över sig...
Allt möjligt och ingenting faktiskt...
Jo, lite Traderabiten är jag nog, men jag vill hellre köpa än sälja. Mindre jobb då :-). Igår vann jag helt nya och jättefina höststövlar för 110:-. Jopp, du läste rätt. Jag har gjort ett klipp! Tror jag... Om de inte är fel i storleken... Eller går sönder på en gång... Men så blir det så klart inte. Väntar med spänning!
Övar mig i övrigt på att slappa nu för tiden. Tycker det går ganska bra faktiskt. Det är i själva verket mer ett mentalt arbete att slappa än ett fysiskt. Jag har hunnit med det mesta den här veckan även om jag bestämt mig för att bara ta det lugnt och stressnivåerna ligger faktiskt ganska lågt. Gillar't!
För första gången i år har jag försökt följa med i valkampanjen lite grann för att faktiskt veta vad jag vill rösta på och inte bara tro. Fram tills igår var jag ganska övertygad vänsterpartist, men Maria Wetterstrands utfrågning fick min värld i gungning lite grann. Jag kanske trots allt är miljöpartist? Du kanske inte tycker det spelar någon roll eftersom det ändå blir Mona Sahlin som vinner på min röst i så fall, men jag tycker det gör skillnad. Förra valet lade jag min röst på ett större parti för att undgå att spilla min röst, men det leder ju bara till att stärka en politik man inte är övertygad om. Vänsterblockets samarbete är faktiskt till fördel för mig för nu känner jag att det är meningsfullt att rösta på det parti jag faktiskt tror på. Om det sen är Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har jag inte riktigt bestämt än.
Och nu måste jag fortsätta med min omvärldsanalys. Det är inga problem att analysera hela omvärlden på ett par timmar. Det fixar jag i ett nafs så om du undrar något om vår omvärld så ligger jag inne med alla svar. Det är bara att fråga!
Förresten! Jag har nog börjat famla mig närmare ett ämne för min uppsats. Har fått lite idéer och faktiskt några kontaktuppgifter på folk jag kan prata med. Gött mos!
Over and out!
Min säljargen
Ja då har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt ut lite grejor på Tradera. Men jag inser snabbt att någon driven säljare blir jag aldrig. Först använde jag väl en halvtimme på att fota alla grejor med mammas kamera (eftersom min är trasig). Sedan skulle bilderna läggas in (och det vet ni ju hur det brukar gå, dvs inte). När jag så ska lägga in annonserna är jag plötsligt spärrad på Tradera. Rodnande betalar jag min förfallna skuld men måste ändå vänta tills nästa dag innan jag kan logga in. Så ikväll tänkte jag lite snabbt och lätt slänga upp några annonser för att sedan vräka mig i soffan resten av kvällen. Detta var klockan 19. Nu är klockan tjugotvå noll noll - piip - och jag har precis utmattat gett upp. Fem annonser är upplagda och resten av grejorna tror jag att jag sk--ter i. Eller ger till Ukrainahjälpen. Detta kräver alldeles för mycket arbete... Men jag har fått ett bud i alla fall. Och *slår mig för pannan* jag kan ju faktiskt visa bilder på det jag säljer. Halleluja! Men jag vet inte om jag orkar... Ok, den jag sålt då :-).
So long suckers! Nu ska jag äta bounty!
Guldskimmer
Idag har jag haft precis en sån dag som jag alltid önskar mig. Solig, lugn och fullkomligt kravfri. Jag har tvättat och klippt gräset för att jag hade lust. Inte för att jag kände mig tvungen. Jag har också suttit ett bra tag i solen och gjort absolut ingenting. Inte för att jag inte hade annat för mig, utan för att jag så absolut ville just då. Nu tittar W på film och jag sitter vid datorn en stund. Utan att vara tvungen till något. D är hos grannen på kräftskiva men jag sa nej tack, har ingen ork och lust. Så nu ser jag fram emot en härlig kväll med lite kräftor, räkor och vin framför en riktig "chick flick." Känns som om det faktiskt är lite guldskimmer över den här dagen. Bäst av allt? Imorgon kommer en till :-).
Höger eller vänster ben?
Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på just nu. Förkylningens efterdyningar gör mig hängig samtidigt som den senaste veckans stillasittande (tja, skolan har ju börjat) gör att det spritter lite i kroppen av överskottsenergi. Hur går det ihop?
Energin räcker dock inte riktigt till pluggandet. Läser just nu organisationsteori och ska framställa en strategisk plan för Hörby bibliotek och det är på samma gång ganska roligt och inspirerande och dödstrist! Inspirerande att få komma med nya idéer om förändringar, dödstrist att läsa teorier och modeller och sätta sig in i Hörby kommuns/kulturförvaltnings/biblioteksplaner etc. Vänster eller höger ben?
Istället har jag mer lust att virka! Är inne på min fjärde mormorsruta och jag fattar inte att jag aldrig provat detta förr. Det är ju perfekt för mitt otåliga kynne. Det går snabbt, det är lätt och man kan göra det var som helst och när som helst utan förberedelser. Jag gillar! Tyvärr är kameran trasig just som jag lärt mig att lägga in bilder utan den förb-ade sladden så som vanligt förblir den här bloggen bildlös. Men så länge det finns liv finns det hopp.
'
Ett sånt här ställe vill jag öppna. Tänker mycket på det just nu och väntar på att svärisarna ska pensionera sig så att de kan hjälpa mig :-). Måste nog jobba som bibliotekarie ett tag innan jag hittar på nåt annat. Kanske inte så populärt annars att studera i fem och ett halvt år för att sedan inte jobba... Vore nog skönt med en "normal" och regelbunden inkomst också. Har ju liksom aldrig riktigt provat det. Vi får väl se. Först ska jag ju ta mig igenom ett helt år till av akademiskt helvete. Hur långt ska vi driva den här akademiska hetsen? Jag är den första att erkänna att jag lärt mig otroligt mycket under mina år, kanske framför allt att ha ett kritiskt och granskande öga, men någonstans måste det väl vara någon måtta? Det känns som om kraven blir högre och högre i samhället samtidigt som våra liv blir besvärligare och besvärligare. Gillar't inte!
Förbannade skitsamhälle
Pratade med kompis S igår. Hon som alltid har ett leende på läpparna och fartvind i håret. Nystädat hem, näringsriktig och hemlagad mat på bordet, ett roligt och utmanande arbete och ett stort socialt umgänge. Hon hade varit hos doktorn. Fysiska symptom på stress! Oroskänslor, svårt att andas... Jag skulle kunna lägga till trötthet, humörsvängningar, insomningsproblem... (se tidigare inlägg).
Vad gör vi med oss själva? Vad är det vi tror att vi ska uppnå? Själv väntar jag alltid på den framtid då: jag ska vara semesterledig (se tidigare inlägg) skolan är färdig, vi köpt större hus, sonen blivit vuxen, jag pensionerat mig... Då ska allt bli så mycket bättre! Tror jag i alla fall. Men just nu är det bara att bita ihop och kämpa på.
Klart vi ska bita ihop. Trots att leendena och skratten blir färre och färre. Trots att tystnaden blir tätare och tätare. Trots att jag inte längre ser fram emot att fira jul tillsammans med släkten eftersom allt ändå bara blir en stor stress och press och ingen blir nöjd i slutändan. Klart vi ska kämpa på. I slutändan blir det ju bra. Om vi inte separerar. Eller blir sjukskrivna. Eller hinner dö innan Utopia har anlänt. Klart vi ska kämpa på!
