haricas

Vill för övrigt meddela att vi har stordåd att vänta. Min sons framtida yrkesdrömmar består i att bli rock'n roll-kille!

Jag borde verkligen omförhandla min lön. Dels för att jag ligger i nedre regionerna jämfört med vänner och kolleger, dels för att jag tycker att min lön inte motsvarar mina ansvarsområden, men framför allt för att jag behöver pengarna till att kunna köpa bort mina bekymmer! Ok, det där lät inte bra. Jag som är emot konsumtionssamhället och som försöker att i bästa möjliga mån vara ekonomisk och eftertänksam. Problemet är bara att i vissa fall måste man genomföra köp inom områden man inte har en aning om och då är det ju så göttigt att bara ringa nån och betala dem för att ge en bästa möjliga service. Jag har precis lagt på luren med en däckkille som snabbt och lätt kollade upp vilka slags däck jag behöver, vilken storlek som passar min bil, bokade en tid för mig att få dem monterade och gav mig ett samlat pris som med fördel kan delas upp över fyra månader utan avgift eller ränta. Jag älskar däckkillar! B-E-A-utiful! Men då måste man ju tyvärr betala för denna fantastiska service och då är det inte lika roligt. Soffköpet är i farozonen och likaså alla andra köp den här månaden. Och det är bara den nionde... Men skönt känns det att det är fixat. Har haft en underliggande känsla av ångest nu i ett par veckor eftersom jag vet att det är något som måste fixas snarast innan snön kommer. Känslan har bara blivit värre av att jag försökt ignorera den och nu när det är fixat så känner jag mig så obeskrivligt lättad. Jag gör likadant varje gång det är något som är besvärligt och varje gång när jag äntligen tagit tjuren vid hornen tänker jag att så ska jag aldrig göra mer. I alla fall inte förrän nästa gång...

Har knäckebrödsmulor innanför kläderna.  Och alltför mycket att tänka på. Måste köpa vinterdäck. Var? Hur? Varför? Eller ja, inte varför kanske, jag köper säkerhetskonceptet men det är så jobbigt att ta tag i. Och snuskdyrt... Och så har jag vecklat in mig i nåt soffköp framåt helgen, samtidigt som jag bestämt tjejkväll på fredag med övernattning och halvt om halvt lovat bort barnpassning lördag eller söndag. Allt detta ovanpå en vanlig arbetsvecka med barn. Hur tänkte jag nu egentligen?

Efter lunch gick luften ur mig. Orkar inte när allting är så spretigt. Undrar om jag har Aspbergers eller autism? Jag vill ha en uppgift i taget som är möjlig att slutföra på ett snyggt och prydligt sätt så att man kan stå där och titta på den, lägga huvudet lite på sned och eftertänksamt säga, jo, det där blev ju riktigt bra.

---

Så är det tyvärr inte att jobba på bibliotek. Där har jag alltid x antal böcker som ska letas reda på och beställas hit, aviseras ut till låntagare, skickas iväg till andra bibliotek, böcker som ska sättas upp, mail som ska skrivas och böcker som ska beställas. Budget som ska skötas, statistik som ska föras, nya projekt som ska utvecklas, skyltning som ska ändras, böcker som ska läsas och arrangemang som ska planeras. Talböcker som ska laddas ned och katalogisering som ska fixas. Kontakter med samarbetspartners som ska upprätthållas och lagning och märkning av böcker som behöver tas om hand. Dessutom är jag fastighetsansvarig och brandskyddsansvarig vilket gör att jag har än mer att hålla ordning på. Utöver det ska jag ha öppet och låna ut böcker åt låntagarna som undrar vad man gör när dörrarna låses. Jag känner konstant att det är något annat som jag borde göra och så blir inget riktigt gjort.

---

Anyways, mötet med chefen var ju riktigt positivt. Jag bad helt fräckt om pengar till inredning och beviljades inte bara det utan också till nya skyltar och fasadbelysning utomhus. Han var helt inne på att det behövde förnyas och att vi behöver en gemensam grafisk profil inom kommunen så det känns gött. Han var positivt inställd till alla mina idéer så nu ska jag bara ta tag i dem och lägga dem till allt det där spretiga som jag inte riktigt kan hantera för tillfället...

---

Nu fick jag huvudvärk... Slut på dagen snart som tur är. Ikväll ska jag och vän M se på Fåglarna och äta halloweengodis. Fråga mig inte vad det är för nåt, men jag antar att det är något mer eller mindre oätligt eftersom allt ska vara äckligt på halloween. Spännande med Fåglarna. Har bara sett en snutt som var i 3D och det var riktigt obehagligt måste jag säga. Snart ska jag också se Paranormal Activity 2 och 3. Måste bara hitta någon som kan barnvakta mig under tiden, för själv vågar jag inte se dem. Och eftersom jag antagligen inte kommer att våga sova själv heller så kanske jag helt enkelt borde låta bli.

---

Well, over and out för idag.

Nu bet jag sönder en tand. Give me a fucking break!

Strålande. Vaknade upp klockan halv sju till en hulkande unge som kräktes mitt i sängen och yrvaken som jag var försökte jag så klart fånga upp det i händerna. Det gick så där. Kaskader av kräk på mig, på sonen och i alla sängkläderna. Det är så fantastiskt med barn. Nu är jag alltså hemma med mitt barn som aldrig är sjukt (tar i trä och allt det där). Det passar ju alldeles underbart när man är ny på jobbet och har möte med chefen i morgon. Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu ska jag ju i alla fall få introduceras i vab-världen (NB: läs med ironi). 31 år gammal med en fyraåring och har aldrig haft vare sig sjukpenning eller vab. Det måste ju vara rekord? Kan man kanske få ett pris för det?

Midsommardagen. Året har vänt och det blir mörkare. Stor anledning att deppa ihop alltså. Gud vad jag avskyr det här landet ibland. Till och med när jag älskar det måste jag hata det. Vem kom till exempel på att midsommardagen ska vara en röd dag? What's the fucking point? Alla tar ändå ledigt på midsommarafton eftersom det faktiskt är då folk vill dricka nubbe tills de spyr och jag känner inte en enda människa som ärligt kan säga att de firar midsommardagen. Och då midsommarafton alltid infaller på en fredag följer ju per automatik att midsommardagen är en lördag. Så varför ska den vara röd? Kan det vara för att hindra folk att byta grejor som legat en hel vecka och som man inte hinner byta på hela veckan? I så fall kan jag hälsa att det fungerade. Grattis whoever you are som bestämde att vi minsann behöver en röd dag på en lördag mitt i sommaren. Grattis!

Idag äter jag godis och chokladmuffins. För att det är en sån dag när jag verkligen behöver godis och chokladmuffins.

Trelleborgs bibliotek söker bibliotekarier... Kunde de inte kläckt ur sig det lite tidigare?

Uff... Jag är så äckligt mätt att det aldrig tar slut. Var ute och sprang och det gick väl så där när man har ätit så man nästan kräks. Men sprang gjorde jag och mina ben hatar mig fortfarande så ingen förändring där. Idag stretchade jag i alla fall ordentligt, men jag misstänker att de inte tänker bry sig om det. Sen hade jag tänkt söka lite jobb bara för skojs skull men det bidde inte så. Imorgon är det återigen dags för pendlingshysterin så jag tror att jag bara tar lite välförtjänt söndagsslappande de sista timmarna innan sängen kallar. Men först ska jag ta ut brödet ur ugnen. Min nya, vackra röda Kitchen Aid som jag är helt förälskad i har äntligen blivit brödinvigd och nu doftar det surdegsbröd i köket. Fabulous! Tyvärr är jag ju så mätt att jag inte orkar smaka...

Känner mig gammal... Vaknade 08.20 och kände att jag gärna ville somna om. 08.47 gav jag upp och gick upp innnan min fyraåring hade vaknat. Nu har jag i alla fall sett the social network som får godkänt men inte så mycket mer. Eftersom jag fortfarande känner mig oupplagd inför alla måsten tänkte jag nu ta en runda till stan och klara av andra, men lite trevligare måsten. Om någon är fikasugen så är det bara att höra av sig. Jag tar varje chans att dra mig undan tråkigheterna som väntar i tvättstugan och annorstädes.

Skrev ett långt stycke och insåg att det kunde få en död gris att gäspa så tyvärr blev det inget mer. Jag har inte mycket humor eller klämkäckhet i mig idag, men desto mer saknad och oro. Jag hopppas de kommer på skam!

Geez, Louise... Jag har såå ont idag! Nästa gång jag får för mig att spela brännboll i ett frenetiskt försök att ta livet av mig genom att kasta mig mot brännplattan på halt gräs med hala skor så säg nej, God damn it!! Det är ingen bra idé när man är otränad och ouppvärmd att lägga ner hela sin själ på att inte förlora för stort... Min kropp hatar mig idag och gör allt den kan för att straffa mig. Jag lider och är dessutom så äckligt missbrukarsugen på godis att jag snart avlider. Meen... jag är stark. Nu tar jag lite kamomillte istället... I en lila mugg :-)... Och tänker goda tankar... och i morgon är det tisdag... och jag har alltid hört att tisdagar ska vara bra dagar så det ser jag fram emot. Nu: True Blood. Lite vampyrvåld och vampyrsex är precis vad jag behöver nu. Over and out!

Avskyr första dagen på nytt jobb. Here we go!

Idag sprang jag hela rundan! Inga intervaller utan löpning hela vägen. Sjukt stolt över mig själv. Detta firade jag så klart med att äta Riesens... Ja, jag vet att det är gammelmansgodis, men wtf, jag är ju faktiskt nästan 32 år. Jag tycker mig ha förtjänat rätten att äta vilket godis jag vill. Trots att jag inte äter godis... Ahh, whatever!

Att ett litet mail kan göra sådan lycka. Kanske löser det sig snart?

---

Anyways, snart måndag och jag ser fram emot veckan. Snart slut på pluggandet och jag ertappade mig själv med att fundera över tjusningen i att forska häromdagen... Vet inte vad som hänt men det är ju fullkomligt uppenbart att jag inte har någon som helst minneskapacitet kvar. Forska? All ångest som jag burit på det senaste halvåret är redan glömd och jag ser bara framför mig hur jag skapar fantastiskt spännande forskningsresultat utan några kval. Behöver visst en spark emellanåt för att minnas verkligheten. Jag vill ju gärna förtränga det besvärliga och frambesvärja positiva resultat i livet. Och det är ju så klart bra. Om så lite verklighetsfrånvänt...

---

Whatever, svammel så här på söndagseftermiddagen när jag ångrar att jag dragit ut på löprundan tills det börjat regna igen. Blir väl blöt idag då...

Det regnar katter och hundar idag. Eller i alla fall stora droppar. Regn. Behöver vi verkligen så mycket? Slutet på maj. Löftenas tid. Förväntan i luften. Lätta steg mot gatan och lätta tankar som lyfter mot solen. Vart tog allt det där vägen? Jag känner mig grundlurad av maj!

Hur är det möjligt? Jag förstår att vädret är ombytligt. Jag kan förstå att mitt humör är ombytligt. Men jag kan inte förstå hur min allergi kan vara ombytlig. Fick igår frågan om jag är allergisk mot mandlar och kunde glatt intyga att det är jag inte eftersom jag hade ätit sådana smarrigheter till frukost. Idag behöver jag ett mellanmål för att få upp blodsockret, börjar med tre mandlar eftersom det är både nyttigt och gott, och boom! Hela munnen exploderar i klåda som sprider sig långt upp i örongångarna... Försök att klia dig i örongångarna så förstår du vad jag menar. Så idag är jag tydligen allergisk mot mandlar. Igår var jag det inte. WTF? Är det vår herre som behagar skämta med mig?