haricas

Ja men vad kan jag säga? Det är sommar! Jag är brun! Jag är blond! (hyfsat i alla fall). Jag har fått en cykel äntligen och den senaste veckan har Sverige visat sig från sin allra ljuvaste sida. Skulle jag då sitta framför datorn och blogga? Återkommer nog vid regnväder kan jag tro...

Cykel förresten är nog världens mest underskattade. Visste inte att jag hade saknat så. Vinden i håret. Dofter i näsan. Solen som smeker ansiktet. Fåglar som kvittrar och sädesfält som vajar i vinden vart man än vänder sig. Jag och W cyklade en mil idag på den mest hänförande lilla grusväg och jag blev så hjärtinnerligt lycklig av att kunna vara där mitt i sommaren och verkligen ta in den. Slog mig att jag blivit alldeles för vuxen och inte njuter av detaljerna så som jag gjorde förr. Solens blod över rågen. Grusvägens damm på min tunga. Smaken av sommar. Det är lycka för mig!