haricas

Alltså... Ingen idé att laga maskinskrället utan det blir till att köpa ny. Den dåliga nyheten är att det kostar 7000. Den goda nyheten är A) att bekantingen ger oss ett bra pris och vi sparar 1500 och B) att hus- och hem försäkringen täcker en del och skjuter till 3500. Summa summarum: jag är nöjd. Maskinen blir hemkörd och installerad på onsdag eller torsdag i nästa vecka och tills dess ska jag alltså tvätta kläder i en sommarstuga. Men so what? Jag hade ändå bara tänkt mig att hänga i solstolen på trädäcket så om jag ska hänga lite tvätt i sommarvärmen så dör jag väl inte utav det. Nu har jag verkligen och absolut inte tid att sitta här och skriva en massa onödigheter eftersom jag ska packa, baka och slå in paket innan D kommer hem klockan fem. Helst hinna laga mat också så hasta la vista baby! Om du behöver mig så är jag på weekend ;-)

Nä fortfarande ingen tvättmaskin... Bekantingen tog med sig låset och skulle undersöka om firman hade dem på lager eller om det var beställningsvara. Samtidigt rekommenderade han å det varmaste att vi snarast införskaffar ny tvättmaskin då den vi har är s-k-i-t. Hmm, jo det är klart, men vill man köpa ny innan den gamla givit upp andan? En snabb blick på vår frys och bekantingen påpekade att inte heller denna var av modell att rekommendera. Eftersom han kunde se att siffrorna på displayen blinkade insåg han att kretskortet snart skulle ryka. " Det blir dyrt." Undra på att ingen vill ha hem hantverkare och maskinsnubbar. Det blir ju så fasansfullt dyrt. Och ändå får man inga rena kläder... Som tur är finns det en maskin i sommarstugan. Bara att samla ihop skitiga underkläder och använda den helt avslappnade helgen till hushållsarbete. Nu ska jag baka GI-bullar igen.

Tja inget gott som inte för något ont med sig. Idag var första dagen med mer än en liten gnutta energi på nästan två veckor. Mycket trevligt. Jag for fram som en elvisp på duracellbatterier och slaknade först när D på kvällen på helt eget initiativ (!) tänkte sätta igång en maskin tvätt. (Kanske hade detta faktum att göra med den osande påse som medförts hem från dagis innehållande med avföring nedkletade kläder, alla ni barnlösa som vill fortsätta så: läs i preventivt syfte!). När maskinen var fulladdad och matad med tvättmedel trycktes med full assistans från W knappen in och maskinen startade. . . inte. . . Gaaahhhh!!! What to do? What to do? Inga rena kalsonger till W imorgon, bajsluktande tvättstuga och en hägrande sommarstugehelg utan rena kläder. Alltså har jag tvättat för hand. Tvättat, skrubbat, sköljt och vridit. Inser att tvättmaskinen är mitt livs käraste ägodel och att jag skiter blankt i mobiltelefoner, tv-apparater och microvågsugnar. Äntligen har vi åtminstone en bekant som kan och har lovat hjälpa oss. Hoppas han kan fixa det på två minuter. I så fall bjuder jag gärna på medföljande hånskratt. Återkommer med mer information i följetongen snarast.

"Bättre och bättre dag för dag..." mår jag alltså. Men ändå. Konstig sjuka. Vet inte vad jag ska kalla den men det får nog bli  magsjuka i alla fall. I brist på bättre. D verkar vara i form igen. Jag är fortfarande trött som en död och mår illa bara någon nämner mat. Men det positiva är ju att jag kolkar i mig mängder med coca-cola utan att ha det minsta dåligt samvete. Vitt bröd funkar också, i alla fall rostat, och det är ju inte heller något jag äter ostraffat annars. Så inget ont som inte för något gott med sig. Faktiskt mår jag så uselt att jag började misstänka graviditet, för det vet ju alla att det är den värsta sjuka man kan ha. Dock var så icke fallet vilket mamman och pappan i denna familj var nöjda med medans lillprinsen orerar om lillasyster som ska heta Rasmus. Stackars lillasyster. Vi väntar med det tills Rasmus har blivit omodernt tror jag.

Och by the way. Intervju 1 juni kl. 13. På Lunds universitet alltså.  Håll tummarna!

Blä för sjukdom! Har nu varit sjuk i x antal dagar och vill inte detta mer. Imorgon planerar jag att vara frisk.  Återkommer med uppdatering av denna plan snarast.

Tick tack. Tiden rullar på. Allt är som vanligt och allt tar man för givet. Tills det händer något. Då minns man. Minns att man ska vara tacksam. Tacksam för att man har det bra. Och det är man. Ett litet tag. Sen glömmer man igen. Tills det händer något igen. Är det därför det finns så mycket s-k-i-t? För att vi inte ska slappna av? Det är väl en förklaring så god som någon. Men jag undrar om man verkligen uppskattar livet mer? För att man mist något. Eller någon. Kanske kommer man ihåg att uppskatta någon annan mer än tidigare. Men inte blir livet någonsin bättre igen. När man har mist något. Eller någon. Livet kan på sin höjd bli bra. Men aldrig igen lika fantastiskt som innan. Innan man miste något. Eller någon.

Taa daa! Jag har städat hela undervåningen inklusive våttorkning av golv. Tvättat flera tvättar, lagat hejdundrande middag och hör och häpna, bakat bröd. Mitt i detta husliga vansinne lyckades jag pricka in ett bad med sonen inklusive klippning där han var såå duktig. *Stolt.* Nu sitter jag här flera timmar efter att alla andra somnat i huset (svärmor är på besök) och spritter av överskottsenergi. Antingen är det mitt flitiga nit som gett resultat eller så är det helt enkelt mina fantastiskt goda GI-bullar som tagit bort min eviga trötthet. Skönt är det i alla fall. Dessa goda och nyttiga bullar förtjänar ett omnämnande inklusive recept och det återfinns här:  http://www.kokaihop.se/recept/gi--bullar


Jag är mycket nöjd med både smaken och innehållet så det är en succe som tål att upprepas. Nåja, trött eller inte så kommer vännerna S och S hit på frukost med sonen E i morgon vid tiosnåret så om jag ska orka med mig själv ända tills jag slutar jobba i morgon natt är det nog bäst att jag kryper till kojs nu.

By the way, idag dröjde jag medvetet med att hämta posten tills efter sovningen eftersom D förvarnat om att det nog skulle dyka upp ännu några filmer i lådan. Idag har vi följaktligen sett "Dicken" hela dagen, vilket hos resten av befolkningen felaktigt benämns som Madicken. Fick mig en tankeställare eftersom Madicken trots sin väna uppenbarelse är minst lika busig som Pippi men bara på ett mer förslaget sätt. Frågan är vilket som är att föredra?

Idag har vi sett Pippi på de sju haven... Hela dagen... Är det nu man borde inse att man inte är en superförälder som orkar leva upp till alla prepregnancy principer?  Pippi används nuförtiden i avskräckande syfte, som lockmedel och som belöning. Strålande pedagogik, eller hur? Fast samtidigt kan jag känna att jag borde vara lika befriad från samhällets regler som Pippi är. Hon är ju egentligen en förbannad liten snorunge som samtidigt är fantastiskt levnadsglad och klarar sig utan "pluttifikation och sånt där'nt." Det vore väl rätt skönt att istället för att oroa sig vara övertygad om att ens pappa inte har drunknat utan istället blivit kung på en söderhavsö.  Det kanske inte är så farligt med sex timmars filmtittande på en dag i alla fall?

Själv är jag stolt (se tidigare inlägg här) över att mitt hem inte längre liknar en svinstia och att jag faktiskt kört en tvätt trots trötthetsläge 8 på en skala 1-10. Nu ska jag strax slänga ihop lite middag.

Kalkonbröst med rotfrukter eller kanske bulgur. Vet bara inte riktigt hur jag ska tillaga kalkonen men det blir väl en senare fråga. Dagens bästa fakta är att jag faktiskt är ledig imorgon också och kanske då rentav kan få städat bort lite smuts också nu när golven syns igen. Fönstren som har väntat på sin tur hela våren lär nog få vänta till hösten så jag tänkte sluta bekymra mig för dem. Det konstigaste av allt är att jag trots att jag känner mig lika barnslig idag som för tio år sedan så kan jag se när jag ser på mig själv utifrån att jag har blivit väldigt vuxen. Tänk att min värld idag kretsar runt jobb, barn, städning, tvätt och matlagning. När blev det så?

Sockerstatus: Dålig. Mycket socker idag. Tror det kan klassas som hetsätning...

Pollenstatus: Inte bra. Ögonen bråkar fortfarande och tvingar mig till glasögonbärande även om jag beter mig som en första klassens junkie nu för tiden. Har idag varit på apoteket för att byta tabletter till några som man kan öka dosen på vid behov. TAGET! Fick dessutom veta på jobbet att jag ser citat rolig slut citat ut i mina glasögon...

Magmuskelstatus: Mycket dålig. Som en direkt följd av sockerstatusen.

Energistatus: Ok. Sjätte dagen på jobbet i morgon men sedan två dagar ledigt innan jag kör ännu en helg... Dock mycket opepp här hemma. Tvätt? Nej. Disk? Nej. Städ? Nej...

Känslostatus: Mycket bra. Är väldigt nöjd med mitt liv...

Barnstatus: Mycket bra. Blöjfri på dagen efter bara en vecka med få olyckor. Bäst av allt är dock att lämningarna på dagis nu fungerar. Fick dock instruera personalen i det fullständigt naturliga beteendet att komma ut i kapprummet och möta min son personligen. Efter fyra månaders gråt och skrik fungerade detta på första dagen eftersom han kände sig trygg och bekräftad. *Lycklig* Lärarexamen, my ass... Glömde visst pedagogikkurserna...