haricas

Provade Jamie Olivers recept på pancakes. Hur enkelt som helst. .

Äntligen! Idag vaknade jag med lite energi! Kanske var det för att jag tog sovmorgon till klockan åtta. Kanske var det för att det var ljust när jag steg upp. Kanske var det för att jag helt enkelt vilat upp mig under helgen. Jag vet inte och det spelar ingen roll för det var så härligt. Jag hade glömt hur det känns att inte vara trött hela tiden. Jag hade glömt att det inte är naturligt att leva sitt liv i motvind. Men nu minns jag och det gör det ännu jobbigare att åter vara trött. Men nu hyser jag hopp om livet. Snart blir det vår och sommar igen. Snart blir livet värt att leva igen. Det enda som skrämmer mig är att jag självmant väljer att bo på en plats där jag mår så här mer eller mindre halva året. I slutändan blir det ju ett halvt liv av mörker, trötthet och elände. Vem vill det?

Fick ett dumt infall och googlade på dammsugning för att se om jag är så lat och slarvig som jag själv tror. Resultatet blev till och med sämre än jag hade väntat mig. Det verkar som om merparten av befolkningen (i alla fall de som skriver om det på webben) städar energiskt mest hela tiden. Jag skulle också gärna vilja byta sängkläder och alla handdukar varje vecka, dammsuga varannan dag och våttorka alla golv en gång i veckan. Dammtorka och skaka mattor, städa toaletten och torka av köket. Men hur hinner folk med? Heltidsjobb, hem och barn. Handla och laga mat. Sen ska man ju kanske hinna umgås lite med familj och vänner emellanåt. Och vårda förhållandet. Jag upprepar: Hur hinner folk med? Det känns som om det var ganska nyss vi storstädade (vilket troligtvis var en helt vanlig veckostädning, men i alla fall) men när jag tänker efter har det redan gått tre veckor. Nedervåningen har fått sig ett par turer med dammsugaren och köket håller jag ju efter men övervåningen? Nä den har inte fått annat än en röjare bland diverse leksaker och grejor. Inte en dammtrasa eller dammsugare så långt ögat kan nå. Sängkläderna har nog faktiskt inte heller blivit bytta trots att jag brukar försöka göra det varannan vecka. Däremot har jag faktiskt putsat speglarna. Räknas det som städning?

Tänker att jag borde lägga ner bloggen. Är det någon idé när jag skriver så sällan? Ändrar mig. Klart att det är någon idé. Vem är det jag skriver för? Jag skriver för att jag älskar att skriva. Att vrida och vända på orden och få fram någonting med den rätta klangen och precis rätt spets, det är en njutning. Jag skriver om oväsentliga saker bara för glädjen i att få skriva och för att kunna ventilera saker som trycker på. Jag skriver här istället för på den bok jag drömmer om men som jag aldrig tar mig tiden till. I mina drömmar börjar vägen dit här, på bloggen. Så nej, jag lägger inte ner. Jag fortsätter. Flera gånger om dagen, eller varannan vecka. För att det är för mig!

Tydligen har vetenskapliga studier visat att tisdagen är veckans värsta dag! Inte då tänkte jag men har idag blivit grundligt motbevisad trots att klocka inte ens blivit nio. Till att börja med låg det nyfallen snö på trappan då vi klev ut genom dörren idag. Jag har gått från att älska snö till att hata snö på bara några dygn. Hatar förresten januari och februari också... Jag är fortfarande förkyld och hängig men måste bege mig till Lund för en tiotimmars dag om bara några minuter. Idag är en uppsatsen-blir-skit-dag och det känns eländigt. Jobbet på rwi är bra men jag får rysningar över att jag kanske hamnar på ett jobb där jag blir tvungen att sitta och katalogisera så som jag gör där, vilket hade lett till snabb hjärndöd. Känns alltså smådeppigt att bege sig dit ikväll. Till råga på allt har jag ingen lunch att ta med mig idag och ignorerar problemet efter bästa förmåga vilket kommer leda till energibrist fram på eftermiddagen/kvällen. Summa summarum: en skitdag!