Varför göra idag det du kan göra imorgon...?
Det måste nog ändå vara min livsfilosofi. Om det finns någon som är bättre än jag på att skjuta upp saker skulle jag vilja träffa den personen. Det hade känts skönt att inte vara ensam. För inte nog med att man aldrig får gjort något, det leder också till obotlig tidsoptimism vilket gör att man också gärna blir sen till allt. Hujedamej.
Nu har jag stress med min ansökan till universitet. Blev ju som bekant färdig med min uppsats i september och har sedan dess nöjt mig med att jag har avslutat kurserna till min kandidatexamen utan att faktiskt ansöka om examensbeviset. I början på året då jag kom fram till att jag ska söka in till hösten och insåg att behörigheten grundas på valfri kandidatexamen började jag så smått tänka på att ansöka om examen.
Först krånglade skrivaren här hemma så jag kunde inte skriva ut blanketterna. Efter många om och men och ca en vecka hade D äntligen fått rätt länk och skrivit ut samtliga blanketter på jobbet. Väl två dagar senare (varför skynda ;.D) när jag skulle undersöka kurskoderna i Ladok upptäckte jag att mina sista poäng inte blivit tillgodoräknade på den kurs jag inte avslutade under graviditeten (krångligt?) vilket gör att jag faktiskt inte har en examen. Gahh och hjälp.
Skriver till kurssekreteraren som hänvisar mig vidare till någon som inte behagar höra av sig. Återigen flera veckor senare efter påtryckningar får jag äntligen beskedet att poängen ska vara tillgodoräknade och registrerade i Ladok. Äntligen dags att fylla i blanketterna! Dock är det ju viktigt att det blir rätt så jag väntar tills jag har lugn och ro en dag. Stoppar ner allt i ett kuvert som sedan väntar ett tag på att bli frankerat och sedan väntar ytterligare lite till på att bli postat.
Nu har det gått ett par veckor och jag börjar bli stressad. Skriver till examenshandläggaren och får beskedet att min ansökan kommit in den 10 mars och att de just nu behandlar 18 februari. Bara att vänta alltså. Har jag extrem tur kommer alltså min examen att registreras i sista ögonblicket för att jag ska hinna söka in till hösten innan den 15 april och annars får jag söka ändå och komplettera med kopior i efterhand. Hur jag nu ska komma ihåg det... Så just nu är mitt dilemma om jag ska ansöka på en gång for att inte missa ansökningstidens deadline (jag känner ju mig själv) och tvingas ordna med kompletteringar i efterhand eller om jag ska vänta in i sista ögonblicket för att allt ska registreras samtidigt (och riskera att missa deadline)? Allt på grund av min erbarmliga "gör det sen mentalitet." Nu ska jag i alla fall bättra mig. Om en stund... Först ska jag bara...
Nu har jag stress med min ansökan till universitet. Blev ju som bekant färdig med min uppsats i september och har sedan dess nöjt mig med att jag har avslutat kurserna till min kandidatexamen utan att faktiskt ansöka om examensbeviset. I början på året då jag kom fram till att jag ska söka in till hösten och insåg att behörigheten grundas på valfri kandidatexamen började jag så smått tänka på att ansöka om examen.
Först krånglade skrivaren här hemma så jag kunde inte skriva ut blanketterna. Efter många om och men och ca en vecka hade D äntligen fått rätt länk och skrivit ut samtliga blanketter på jobbet. Väl två dagar senare (varför skynda ;.D) när jag skulle undersöka kurskoderna i Ladok upptäckte jag att mina sista poäng inte blivit tillgodoräknade på den kurs jag inte avslutade under graviditeten (krångligt?) vilket gör att jag faktiskt inte har en examen. Gahh och hjälp.
Nu har det gått ett par veckor och jag börjar bli stressad. Skriver till examenshandläggaren och får beskedet att min ansökan kommit in den 10 mars och att de just nu behandlar 18 februari. Bara att vänta alltså. Har jag extrem tur kommer alltså min examen att registreras i sista ögonblicket för att jag ska hinna söka in till hösten innan den 15 april och annars får jag söka ändå och komplettera med kopior i efterhand. Hur jag nu ska komma ihåg det... Så just nu är mitt dilemma om jag ska ansöka på en gång for att inte missa ansökningstidens deadline (jag känner ju mig själv) och tvingas ordna med kompletteringar i efterhand eller om jag ska vänta in i sista ögonblicket för att allt ska registreras samtidigt (och riskera att missa deadline)? Allt på grund av min erbarmliga "gör det sen mentalitet." Nu ska jag i alla fall bättra mig. Om en stund... Först ska jag bara...
Idag ska förresten gardinerna upp. Blir intressant att se om det blir en varm och vårig känsla med lite färg eller om jag ångrar mig så snart mina fina vita gardiner åker ner. Blir också intressant att se om de överhuvudtaget kommer upp med en tumme i paket eftersom lökhackandet igår gick lite överstyr och vänster tumme nu saknar fingertopp med tillhörande nagel.
Det mest intressanta i hela historien är att jag nu blivit bekräftad i misstanken att jag absolut inte har några problem med att se blod, så länge det inte är mitt eget. Vid åsynen av min topplösa tumme kom ett lätt illamående över mig och yrseln snurrade ner över mitt huvud. Bara tanken på det gör mig lätt omtumlad fortfarande. Och det är som sagt inte första gången så jag får nog acceptera att jag är en sån där lätt pinsam typ som segnar ner bara jag skär mig lite grann med rakhyveln :-).
Kommentarer
Trackback
