Om vådan av att vara jag

Tänker att det inte är lätt att vara jag. För mycket tankar som snurrar. För stora tankar. Vet inte var jag ska göra av dem. Till slut stoppar jag in dem i mitt hjärta. De fyller för mycket och hotar att spränga bröstkorgen. Så jag skickar ut dem bakvägen. Och tror att jag har förvisat dem. Men vem är det jag försöker lura egentligen? De kommer alltid tillbaka. Ibland kan det gå år. Men de kommer alltid tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0