The road not taken

Myrkryp idag. Rastlös och orolig och vill att det ska hända nåt. Skulle kunna tro att jag har abstinensbesvär, men från vad? Nyttjar inte droger, är måttlig med alkohol, röker inte och har ju nyligen slutat med min största last sockret. Kanske är det för att jag inte tagit dagens ranson av johannesört än? Ja, så måste det vara. Eller så är det att jag är upplevelsejunkie som blir uttråkad när det inte händer nåt. Vad vet jag? Enligt boken om mindfulness som jag lånade häromveckan (fråga mig inte varför, den hamnade i min hand och jag tog det tydligen som ett tecken) så ska man bara acceptera sina tankar och känslor utan att döma. Försökte det när jag vaknade halv sex i morse efter fem och en halv timmes sömn. Gick så där. Tjugo över sex slumrade jag till igen och fem över halv sju vaknade W och började sparka på mig. Försökte acceptera mina tankar angående sonens uppförande men insåg att det inte är lagligt varför jag numera accepterar att mindfulness inte är för mig. Får visst leva med rastlösheten.
Bjuder på Robert Frost idag.
The road not taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0