Förkylning och primulor...
har varit dagens tema här hemma. Jag och W är båda dunderförkylda och håller oss hemma i morgon. Stackaren har inte haft nån vidare aptit på hela dagen och har haft ett minst sagt svängande humör. Dock var det i topp när vi på eftermiddagen tog oss ut i den framtittande solen och tog årets premiärhopp på studsmattan. Det riktigt kvillrade av glädje i honom trots snålblåsten som förtog varje uns av värme. Mellis i solen och därefter planterade vi lite vårblommor till trappen på framsidan där höstens ljung gjort alla förbipasserande deprimerade fram tills nu. Det blev fint och nu är jag så sugen på att börja fixa i trädgården. Tyvärr visar vårsolen all flagnande färg på trappan och på ytterdörren och det är inget som jag längtar efter att ta tag i. Husägandets nackdel... Men så snart jag har tid, ork och en bil hemma ska jag ta mig en sväng till plantskolan och införskaffa
1. plantor till ligusterhäcken
2. en syrenbuske
3. taggfria björnbär som ska klättra på uteplatsen
4. massor av jord
5. något tjusigt till den stora zinkbaljan som ska stå på framsidan
6. lite nya krukor med tillhörande lökar
Oj då, det blir nog dyrt kan jag se. Ja vi får väl se om jag blir snål i sista sekund men 1-3 och därmed också 4 ska jag ha. Har förresten fått hem fröer på posten till mitt grönsaksland och inser att jag nog måste utöka platsen i år. Men känslan av att hämta färska grönsaker och örter i trädgården är oslagbar. Imorgon ska jag så tomater och så lite gräs till påsken. Det blir mysigt.
Eftermiddagens strapatser och omställningen av klockan gjorde att vi alldeles tappade bort tiden och kom in klockan sex. Ingen middag förberedd och mina planer på ärt- feta- och potatismos med rödbetsbiffar bleknade snabbt bort. Istället blev gårdagens kyckling och curryröra serverad med en snabbt ihopkommen pastasallad på bönor, ärter, majs, vitkål, morötter, broccoli, purjolök, gurka, cashewnötter, solrosfrön och lollo rosso vilket faktiskt blev en fantastiskt god (och inte minst nyttig) måltid. Dessutom färdig på en kvart. Pastasallad rules!
Nu börjar tröttheten trots två timmars eftermiddagslur att infinna sig. Satsar på en mindre snorig dag i morgon!
Vårljus och morgon- och kvällströtthet...
Tja gardinerna är tillbakaskickade och mitt hem är så opiffat inför våren som någonsin. Inte en lök planterad, inte ett fönster putsat. Men tvätten torkas dagen till ära utomhus vilket antagligen innebär att den behöver torkas lika länge till när den väl kommer in.
Den här veckan jobbar jag sex dagar, på måndag är dagis stängt så då är jag och W hemma och sen ska jag jobba fem dagar till. Jag förstår inte hur folk hinner med barn, hus och heltidsjobb. Jag är nuförtiden helt slut och somnar oftast på soffan vid allt mellan sju och halv nio. Mitt tidigare morgontrötta barn som brukat sova till halv åtta-åtta väljer numera att följa solen och vaknar tidigare för varje dag. I morse innebar det halv sju vilket antagligen innebär att jag på kvällsskiftet ikväll kommer att somna stående... Och till helgen ställs klockan om. Vilken föräldraplågande tyrann hittade på något så dumt?
Nåväl, jag ser glatt fram emot, nej inte helgen då ska jag ju jobba, nästa helg då jag efter en dags sovande möjligtvis kan få lite energi till en vårfejning. Dock brukar sådana högtflygande planer resultera i en halvhjärtad dammsugning och en ny blomma. Men det är ju alltid något.
Den här veckan jobbar jag sex dagar, på måndag är dagis stängt så då är jag och W hemma och sen ska jag jobba fem dagar till. Jag förstår inte hur folk hinner med barn, hus och heltidsjobb. Jag är nuförtiden helt slut och somnar oftast på soffan vid allt mellan sju och halv nio. Mitt tidigare morgontrötta barn som brukat sova till halv åtta-åtta väljer numera att följa solen och vaknar tidigare för varje dag. I morse innebar det halv sju vilket antagligen innebär att jag på kvällsskiftet ikväll kommer att somna stående... Och till helgen ställs klockan om. Vilken föräldraplågande tyrann hittade på något så dumt?
Nåväl, jag ser glatt fram emot, nej inte helgen då ska jag ju jobba, nästa helg då jag efter en dags sovande möjligtvis kan få lite energi till en vårfejning. Dock brukar sådana högtflygande planer resultera i en halvhjärtad dammsugning och en ny blomma. Men det är ju alltid något.
Postorder - bra eller bullshit?
Oh no!! Nu blev det jobbigt. Gardinerna är jättefina men känns helt fel i mitt hem... Älskar ju att beställa på Internet men blir ju grymt besviken varje gång. Fy vad jobbigt att skicka tillbaka dem och så dessutom betala porto. Ska jag våga säga det igen? Hmm.. Jag ska aldrig mer beställa hem någonting utan att ha sett det i verkligheten!!! Förresten är det någon som vill köpa två par panelgardiner i färgen ljung?
Får väl glädjas åt mitt grymt lyckade köp av vaxduk istället. 2 meter på Rusta för 29,90 metern. Älskar den. Och nej, jag har inte hittat sladden så ni kan inte få se den... Här är dock en bild från Rustas hemsida fast i fel färger. Min är i svart-, grå- och silvertryck på vit botten, fast den här var ju också jättefin.
Däremot hittade jag lampan jag önskade mig när vi var på Ullared häromdagen men den var apful så det var ju tur att det inte blev ännu en misslyckad försändning.
Istället blev det en söt vägglampa i glas som ska upp nu när jag snart ska få väggtv på nedervåningen. Ungefär som den här fast med helt annat mönster. Och mycket finare...
Oj, det låter som om vi inte gör annat än shoppar, men jag lovar, vi är ytterst ekonomiska.
Förresten, om någon har lust att korrekturläsa mitt ansökningsbrev till bibliotekarieutbildningen så let me know. Vore nog bra med fler ögon på det. Har nämligen precis skrivit färdigt det och som kunde förstås i tidigare inlägg vet jag nu inte om det ska skickas eller vänta i nästan en månad till.
Får väl glädjas åt mitt grymt lyckade köp av vaxduk istället. 2 meter på Rusta för 29,90 metern. Älskar den. Och nej, jag har inte hittat sladden så ni kan inte få se den... Här är dock en bild från Rustas hemsida fast i fel färger. Min är i svart-, grå- och silvertryck på vit botten, fast den här var ju också jättefin.
Däremot hittade jag lampan jag önskade mig när vi var på Ullared häromdagen men den var apful så det var ju tur att det inte blev ännu en misslyckad försändning.
Istället blev det en söt vägglampa i glas som ska upp nu när jag snart ska få väggtv på nedervåningen. Ungefär som den här fast med helt annat mönster. Och mycket finare...
Oj, det låter som om vi inte gör annat än shoppar, men jag lovar, vi är ytterst ekonomiska.
Förresten, om någon har lust att korrekturläsa mitt ansökningsbrev till bibliotekarieutbildningen så let me know. Vore nog bra med fler ögon på det. Har nämligen precis skrivit färdigt det och som kunde förstås i tidigare inlägg vet jag nu inte om det ska skickas eller vänta i nästan en månad till.
Varför göra idag det du kan göra imorgon...?
Det måste nog ändå vara min livsfilosofi. Om det finns någon som är bättre än jag på att skjuta upp saker skulle jag vilja träffa den personen. Det hade känts skönt att inte vara ensam. För inte nog med att man aldrig får gjort något, det leder också till obotlig tidsoptimism vilket gör att man också gärna blir sen till allt. Hujedamej.
Nu har jag stress med min ansökan till universitet. Blev ju som bekant färdig med min uppsats i september och har sedan dess nöjt mig med att jag har avslutat kurserna till min kandidatexamen utan att faktiskt ansöka om examensbeviset. I början på året då jag kom fram till att jag ska söka in till hösten och insåg att behörigheten grundas på valfri kandidatexamen började jag så smått tänka på att ansöka om examen.
Först krånglade skrivaren här hemma så jag kunde inte skriva ut blanketterna. Efter många om och men och ca en vecka hade D äntligen fått rätt länk och skrivit ut samtliga blanketter på jobbet. Väl två dagar senare (varför skynda ;.D) när jag skulle undersöka kurskoderna i Ladok upptäckte jag att mina sista poäng inte blivit tillgodoräknade på den kurs jag inte avslutade under graviditeten (krångligt?) vilket gör att jag faktiskt inte har en examen. Gahh och hjälp.
Skriver till kurssekreteraren som hänvisar mig vidare till någon som inte behagar höra av sig. Återigen flera veckor senare efter påtryckningar får jag äntligen beskedet att poängen ska vara tillgodoräknade och registrerade i Ladok. Äntligen dags att fylla i blanketterna! Dock är det ju viktigt att det blir rätt så jag väntar tills jag har lugn och ro en dag. Stoppar ner allt i ett kuvert som sedan väntar ett tag på att bli frankerat och sedan väntar ytterligare lite till på att bli postat.
Nu har det gått ett par veckor och jag börjar bli stressad. Skriver till examenshandläggaren och får beskedet att min ansökan kommit in den 10 mars och att de just nu behandlar 18 februari. Bara att vänta alltså. Har jag extrem tur kommer alltså min examen att registreras i sista ögonblicket för att jag ska hinna söka in till hösten innan den 15 april och annars får jag söka ändå och komplettera med kopior i efterhand. Hur jag nu ska komma ihåg det... Så just nu är mitt dilemma om jag ska ansöka på en gång for att inte missa ansökningstidens deadline (jag känner ju mig själv) och tvingas ordna med kompletteringar i efterhand eller om jag ska vänta in i sista ögonblicket för att allt ska registreras samtidigt (och riskera att missa deadline)? Allt på grund av min erbarmliga "gör det sen mentalitet." Nu ska jag i alla fall bättra mig. Om en stund... Först ska jag bara...
Nu har jag stress med min ansökan till universitet. Blev ju som bekant färdig med min uppsats i september och har sedan dess nöjt mig med att jag har avslutat kurserna till min kandidatexamen utan att faktiskt ansöka om examensbeviset. I början på året då jag kom fram till att jag ska söka in till hösten och insåg att behörigheten grundas på valfri kandidatexamen började jag så smått tänka på att ansöka om examen.
Först krånglade skrivaren här hemma så jag kunde inte skriva ut blanketterna. Efter många om och men och ca en vecka hade D äntligen fått rätt länk och skrivit ut samtliga blanketter på jobbet. Väl två dagar senare (varför skynda ;.D) när jag skulle undersöka kurskoderna i Ladok upptäckte jag att mina sista poäng inte blivit tillgodoräknade på den kurs jag inte avslutade under graviditeten (krångligt?) vilket gör att jag faktiskt inte har en examen. Gahh och hjälp.
Nu har det gått ett par veckor och jag börjar bli stressad. Skriver till examenshandläggaren och får beskedet att min ansökan kommit in den 10 mars och att de just nu behandlar 18 februari. Bara att vänta alltså. Har jag extrem tur kommer alltså min examen att registreras i sista ögonblicket för att jag ska hinna söka in till hösten innan den 15 april och annars får jag söka ändå och komplettera med kopior i efterhand. Hur jag nu ska komma ihåg det... Så just nu är mitt dilemma om jag ska ansöka på en gång for att inte missa ansökningstidens deadline (jag känner ju mig själv) och tvingas ordna med kompletteringar i efterhand eller om jag ska vänta in i sista ögonblicket för att allt ska registreras samtidigt (och riskera att missa deadline)? Allt på grund av min erbarmliga "gör det sen mentalitet." Nu ska jag i alla fall bättra mig. Om en stund... Först ska jag bara...
Idag ska förresten gardinerna upp. Blir intressant att se om det blir en varm och vårig känsla med lite färg eller om jag ångrar mig så snart mina fina vita gardiner åker ner. Blir också intressant att se om de överhuvudtaget kommer upp med en tumme i paket eftersom lökhackandet igår gick lite överstyr och vänster tumme nu saknar fingertopp med tillhörande nagel.
Det mest intressanta i hela historien är att jag nu blivit bekräftad i misstanken att jag absolut inte har några problem med att se blod, så länge det inte är mitt eget. Vid åsynen av min topplösa tumme kom ett lätt illamående över mig och yrseln snurrade ner över mitt huvud. Bara tanken på det gör mig lätt omtumlad fortfarande. Och det är som sagt inte första gången så jag får nog acceptera att jag är en sån där lätt pinsam typ som segnar ner bara jag skär mig lite grann med rakhyveln :-).
Vad galet att man inte hinner med nånting...
Jag har inte skrivit ett inlägg på över en vecka kan jag se och blir alldeles överraskad. Jag trodde att det bara var några dagar sedan... Dagarna bara susar iväg med jobb, städning, matlagning, handling och lite bus med W. Ja ni vet väl... Sedan ska det ju handlas presenter till nästa veckas barndop och till S födelsedag. I söndags var vi på barnkalas och det droppar in sociala "plikter" allt eftervart. Nu är svärfar här over helgen och jag ska jobba ikväll igen. Strax ska vi ge oss iväg till stan och därför blir det väl inget mer idag heller. Men som svärfadern säger: Man får vara glad så länge man har ett jobb att gå till. Så det tänker jag vara alltså. Det sociala livet är ju inte heller så betungande så jag ska vara nöjd med att jag inte sitter ensam utan något att göra eller någon som älskar mig. Ergo jag har det fantastiskt!! Vad härligt!!
