All work and no play
Är tusan så effektiv idag. Kan det ha med chefens kommande besök att göra? I don't know, and I don't care. Helt enkelt skönt att få någonting gjort idag. Känner stress över att jag inte lyckas göra slut på mediebudgeten (?) och att jag råkade sätta en sagostund på tisdag som förskolorna nu anmält sig till. Hmm, jag kanske borde ha förberett mig lite mer innan jag satte ett datum och bjöd in folk. Anyways, nu är det gjort och hur svårt kan det vara?
Bläddrade förresten lite i Liv Strömquists Ja till liv igår och kunde inte låta bli att dra på munnen åt hennes satir kring moderaternas arbetslinje och hennes resonemang om hur barn är kristdemokrater. Väl värd att titta i.
Bläddrade förresten lite i Liv Strömquists Ja till liv igår och kunde inte låta bli att dra på munnen åt hennes satir kring moderaternas arbetslinje och hennes resonemang om hur barn är kristdemokrater. Väl värd att titta i.
Inspiration
Har idag varit på workshop på jobbet. Utvecklingsarbetet med prioriterade målgrupper är igång och först kändes det som en massa floskler, men efterhand blev jag allt mer inspirerad och intresserad. Speciellt intressant känns det med ett fokuserat integrationsarbete och eftersom Ödåkra/Björka är ett segregerat samhälle så känns det som om jag kommer att kunna spela en roll där. Yay! Skit i barnböckerna. Det här är mycket mer spännande.
Kvinnor och mat
Well, fuck me! Det här är ta mig fanken lika sjukt som överallt annars i världen. Förutom att de här kvinnorna inte har något som helst att säga till om. Fast vi svälter oss ju frivilligt så man kan väl fråga sig om vi har så mycket mer att säga till om? Vad är det med oss egentligen? Och varför vill män så gärna hålla oss på mattan?
Tysta röster
Uppdrag granskning handlade idag om familjehemsbarn i utsatta situationer och mitt hjärta svämmade över. Jag minns hur det var. Att vara så där hjälplös när det finns någon man älskar och vill skydda som far så illa... Jag ville vråla och skrika. Jag ville slå och rasa. Jag ville förändra världen. Men det fanns inget jag kunde göra. Jag inser att det alltid finns en schism mellan det individuella och det principiella men hur kan man någonsin förklara sig eller ursäkta sig inför den som drabbats? Idag ville jag vråla och skrika igen, men ingen hör mig...
Hur hamnade vi här?
Jag blev så ledsen över valresultatet. Hur är det möjligt att människor kan vara så trångsynta? Hur kan människor som har det så bra ta allt det våra förfäder skapat för givet? Vårt samhälle har inte kommit gratis. Det har krävts blod, svett och tårar för att komma dit där vi är idag och så sitter vi som skördar frukterna av detta slit och trampar på resultatet.
Hur kan vi tro att bara för att vi haft turen att födas i detta underbara land med alla dess möjligheter så har vi rätten att exkludera andra människor. Människor som har det fruktansvärt.
Hur kan vi tro att vi kan ignorera att vårt sätt att leva är ohållbart och räkna med att det löser sig senare? När vi lämpat över problemet i våra barns knän?
Hur är det möjligt att rösta med skygglapparna på och bara bry sig om sin egen plånbok? Om sitt eget hus?
Var är visionerna? Var är ideologin? Var är idealen om medmänsklighet? Om frihet, jämlikhet och broderskap?
Hur hamnade vi här?
Allt möjligt och ingenting faktiskt...
Jo, lite Traderabiten är jag nog, men jag vill hellre köpa än sälja. Mindre jobb då :-). Igår vann jag helt nya och jättefina höststövlar för 110:-. Jopp, du läste rätt. Jag har gjort ett klipp! Tror jag... Om de inte är fel i storleken... Eller går sönder på en gång... Men så blir det så klart inte. Väntar med spänning!
Övar mig i övrigt på att slappa nu för tiden. Tycker det går ganska bra faktiskt. Det är i själva verket mer ett mentalt arbete att slappa än ett fysiskt. Jag har hunnit med det mesta den här veckan även om jag bestämt mig för att bara ta det lugnt och stressnivåerna ligger faktiskt ganska lågt. Gillar't!
För första gången i år har jag försökt följa med i valkampanjen lite grann för att faktiskt veta vad jag vill rösta på och inte bara tro. Fram tills igår var jag ganska övertygad vänsterpartist, men Maria Wetterstrands utfrågning fick min värld i gungning lite grann. Jag kanske trots allt är miljöpartist? Du kanske inte tycker det spelar någon roll eftersom det ändå blir Mona Sahlin som vinner på min röst i så fall, men jag tycker det gör skillnad. Förra valet lade jag min röst på ett större parti för att undgå att spilla min röst, men det leder ju bara till att stärka en politik man inte är övertygad om. Vänsterblockets samarbete är faktiskt till fördel för mig för nu känner jag att det är meningsfullt att rösta på det parti jag faktiskt tror på. Om det sen är Vänsterpartiet eller Miljöpartiet har jag inte riktigt bestämt än.
Och nu måste jag fortsätta med min omvärldsanalys. Det är inga problem att analysera hela omvärlden på ett par timmar. Det fixar jag i ett nafs så om du undrar något om vår omvärld så ligger jag inne med alla svar. Det är bara att fråga!
Förresten! Jag har nog börjat famla mig närmare ett ämne för min uppsats. Har fått lite idéer och faktiskt några kontaktuppgifter på folk jag kan prata med. Gött mos!
Over and out!
Moderaterna kräver tuffare invandrarpolitik
Ja det dröjde inte länge förrän det dök upp en harmsen kommentar i den här bloggen...
Migrationsminister Tobias Billström kommer på Dagens Nyheters debattsida med ett förslag på hur man ska förändra svensk invandringspolitik. Där krävs bland annat att ebo -- principen om eget boende -- ska avskaffas. Om man bosätter sig i en överetablerad kommun kommer man inte att kunna få någon ersättning alls eftersom "den som kommer till Sverige bör . . . bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad." Det betyder i praktiken att staten ska bestämma var vissa människor ska bo medan andra -- 'infödda svenskar' -- helt och hållet själva får bestämma sin bostadsort.
Något senare i samma inlägg krävs svenskkunskaper som ett villkor för medborgarskap i Sverige. Man talar om att "medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar." Intressant nog är svenskan inte ett officiellt språk i Sverige. Vi har däremot fem nationellt erkända minoritetsspråk i landet, nämligen: finska, meänkieli, romani, samiska och jiddisch. I vissa kommuner i Sverige har enskilda rätt att använda sitt minoritetsspråk i sin kontakt med myndigheter o.d. Det gör att vi plötsligt står inför en paradox där en invandrare från ett främmande land krävs på språkkunskaper som vissa medborgare i vårt land idag inte har. Innebär det att dessa medborgare ska fråntas sitt medborgarskap?
Billström skriver att vi i Sverige har vissa gemensamma värderingar som kodifierats till lag och att de behandlar "individuella rättigheter och skyldigheter som gäller vare sig man gillar dem eller inte, som står över tycke och smak, familj, släkt, grupp eller klan." Jag blir förundrad över att man alls kan nämna lika rättigheter och skyldigheter i detta sammanhang när det är så tydligt att man gör skillnad på 'oss' och 'dem' i ett xenofobiskt försök att stänga Sveriges gränser för dem som är annorlunda.
Billström skriver också att "nu behövs ett europeiskt asylsystem som både kan ge flyktingar skydd och se till att Europas länder delar på ansvaret. Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA." Det jag först frågar mig är varför USA dras in i en jämförelse av olika EU-länder och varför man inte har jämfört siffror på något annat folkslag än irakier, såsom somalier eller sudanier. Sverige är relativt generöst i sin flyktingmottagning men det finns många länder som tar emot så många fler, tex är Iran världens största mottagare av flyktingar. Tyvärr är det nog så att flyktingar i Iran inte alls åtnjuter samma levnadsstandard som de i Sverige, men jag tror nog trots allt att levnadstandarden är underordnad i den första akuta fasen då det handlar om liv eller död.
Min andra fråga är varför det skulle vara orimligt att Sverige tar emot fler än andra? Sverige skulle kunna ta emot så oändligt många fler människor som lever i yttersta misär utan att det skulle vara ett nämnvärt resursproblem. För vem har egentligen sagt att vi har rätt att leva som vi gör på bekostnad av största delen av världens befolkning? Det är lättare att vända problemet ryggen och stänga ute de orättvisor som den västliga världen i mångt och mycket har varit med och skapat än det är att se i vitögat hur otroligt lyckosamma vi är som är födda i den här delen av världen och hur mycket vi skulle kunna hjälpa dem som inte haft lika stor tur. Att käbbla om vem som har störst ansvar eller vem som har tagit emot flest flyktingar är ett egoistiskt sätt att att ta itu med saken. Det påminner mer om ett försök att skyffla iväg problemet åt ett annat håll så att man själv kan få slippa hantera det.
Moderaternas utspel i invandringspolitiken verkar försöka överta Sverigedemokraternas populistiska agenda i ett försök att locka över väljare i denna sakfråga. Samma sak händer runt omkring i Europa och det är djupt oroande att något sådant kan komma på tal i Sverige.
”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”
Migrationsminister Tobias Billström kommer på Dagens Nyheters debattsida med ett förslag på hur man ska förändra svensk invandringspolitik. Där krävs bland annat att ebo -- principen om eget boende -- ska avskaffas. Om man bosätter sig i en överetablerad kommun kommer man inte att kunna få någon ersättning alls eftersom "den som kommer till Sverige bör . . . bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad." Det betyder i praktiken att staten ska bestämma var vissa människor ska bo medan andra -- 'infödda svenskar' -- helt och hållet själva får bestämma sin bostadsort.
Något senare i samma inlägg krävs svenskkunskaper som ett villkor för medborgarskap i Sverige. Man talar om att "medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar." Intressant nog är svenskan inte ett officiellt språk i Sverige. Vi har däremot fem nationellt erkända minoritetsspråk i landet, nämligen: finska, meänkieli, romani, samiska och jiddisch. I vissa kommuner i Sverige har enskilda rätt att använda sitt minoritetsspråk i sin kontakt med myndigheter o.d. Det gör att vi plötsligt står inför en paradox där en invandrare från ett främmande land krävs på språkkunskaper som vissa medborgare i vårt land idag inte har. Innebär det att dessa medborgare ska fråntas sitt medborgarskap?
Billström skriver att vi i Sverige har vissa gemensamma värderingar som kodifierats till lag och att de behandlar "individuella rättigheter och skyldigheter som gäller vare sig man gillar dem eller inte, som står över tycke och smak, familj, släkt, grupp eller klan." Jag blir förundrad över att man alls kan nämna lika rättigheter och skyldigheter i detta sammanhang när det är så tydligt att man gör skillnad på 'oss' och 'dem' i ett xenofobiskt försök att stänga Sveriges gränser för dem som är annorlunda.
Billström skriver också att "nu behövs ett europeiskt asylsystem som både kan ge flyktingar skydd och se till att Europas länder delar på ansvaret. Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA." Det jag först frågar mig är varför USA dras in i en jämförelse av olika EU-länder och varför man inte har jämfört siffror på något annat folkslag än irakier, såsom somalier eller sudanier. Sverige är relativt generöst i sin flyktingmottagning men det finns många länder som tar emot så många fler, tex är Iran världens största mottagare av flyktingar. Tyvärr är det nog så att flyktingar i Iran inte alls åtnjuter samma levnadsstandard som de i Sverige, men jag tror nog trots allt att levnadstandarden är underordnad i den första akuta fasen då det handlar om liv eller död.
Min andra fråga är varför det skulle vara orimligt att Sverige tar emot fler än andra? Sverige skulle kunna ta emot så oändligt många fler människor som lever i yttersta misär utan att det skulle vara ett nämnvärt resursproblem. För vem har egentligen sagt att vi har rätt att leva som vi gör på bekostnad av största delen av världens befolkning? Det är lättare att vända problemet ryggen och stänga ute de orättvisor som den västliga världen i mångt och mycket har varit med och skapat än det är att se i vitögat hur otroligt lyckosamma vi är som är födda i den här delen av världen och hur mycket vi skulle kunna hjälpa dem som inte haft lika stor tur. Att käbbla om vem som har störst ansvar eller vem som har tagit emot flest flyktingar är ett egoistiskt sätt att att ta itu med saken. Det påminner mer om ett försök att skyffla iväg problemet åt ett annat håll så att man själv kan få slippa hantera det.
Moderaternas utspel i invandringspolitiken verkar försöka överta Sverigedemokraternas populistiska agenda i ett försök att locka över väljare i denna sakfråga. Samma sak händer runt omkring i Europa och det är djupt oroande att något sådant kan komma på tal i Sverige.
