haricas

Nu bet jag sönder en tand. Give me a fucking break!

Det verkar nästan som om du hörde. Vem är du? Och har du ett direktnummer? Det känns smidigare än att behöva gå den här vägen när det är något jag vill.

Tankar som snurrar i rasande fart. Nu är de här igen. Varför gör det så ont att våga se? Jag vill ju helst vara blind och fortsätta tro. Men jag vet ju innerst inne. Hur det verkligen är. Och jag är för vek för att stå emot. Stå upp. Jag måste stå upp. Men jag vill inte. Jag vågar inte. För vem är jag då?

Dimma tjock som ärtsoppa. Vinterjackan har premiär. SJ och snö på tv. Redan? Ärligt? Fryser och inser att vintergarderoben är tunn. Suck. Shoppa... Te med socker i. För att livet är en fest. Och gårdagkvällen med mina fina. Gillar. Ikväll min finaste som får hjärtat att vilja sprängas av ömhet. Livet just nu.

Helt oväntat kom det. Tröttheten. Koncentrationssvårigheterna. Bristen på energi. Tydligen var det tecken jag borde kunnat tolka. Men det gjorde jag inte. Så när det kom var det helt oväntat. Jag mår ju egentligen bra. Jag har inte ont i magen. Jag sover gott på nätterna. Jag gråter inte i tid och otid.

---

Except that I do. Plötsligt gråter jag. Plötsligt orkar jag inte. Jag vill att någon ska ta bort allt det onda och ge mig glädje och värme, men framför allt lugn och ro. Låt mig ha en enda vecka där allting är lugnt och skönt. Där jag får vara med dem jag tycker om utan att eländiga saker händer. Jag vill inte mer! Hör du det! Vill inte!

Ja, ja, ja, jag vet att jag inte borde äta socker. Men om man ponerar att jag tål socker i små mängder. Och förutsätter att det är bättre att själv hälla på sitt socker än att få det portionerat från producenten. I så fall är det här världens bästa mellanmål.

---

Risifrutti

---

Kall, kokt bulgur
Grekisk yoghurt
Vaniljsocker alternativt vaniljstång
Råsocker

---

Blandas efter behag och serveras med rårörda bär. Mmm...

Idag vill jag ingenting. Jag är trött ända in i märgen och har ingen som helst energi att ge åt något håll. Ja, kanske åt ett håll då... men absolut inte till jobbet. Försöker samla mig och sätta igång. Försöker tänka kreativa tankar. Ger upp. Försöker åtminstone tänka löpande-band-tankar. Ger upp där med. Räknar ner timmar istället. Ikväll ska jag se en hund som heter Ruben. Jag gillar Ruben. Han är galen och opretentiös. Så där som jag vill vara egentligen. Och så är han varm, mjuk och gosig. Och det gillar jag också. Jag blir så glad av Ruben. Så jag önskar det vore kväll nu.

---

Konstigt förresten att den här dagen hamnade så på fel köl. Igår kväll fick jag den finaste överraskningen och det gjorde mig varm och glad i hela kroppen. Man kunde tro att den känslan skulle finnas kvar en dag när solen skiner och läkarbesöket blev en bra upplevelse istället för en dålig. Men tydligen inte. Känns som om jag borde dra täcket över huvudet och checka in i morgon istället.

Idag är det kallt och grått. Jag har sovit för lite och grubblat för mycket. Dagen sträcker ut sig som i ett oändligt töcken framför mig och jag vill helst bara lägga mig under täcket och kura ihop mig till en boll. Vem bestämde att livet ska vara så oerhört svårt? Ska man tro på karma? Och hur illa kan man egentligen ha betett sig? Jag önskar att livet var varmt och hade samma orange färg som eldsken. Att det doftade av nyklippt gräs och varm glögg. Att kärlek var enkelt och att världen inte var en skitig, kall och kantig plats. Eftersom jag inte kommer att få en enda julklapp i år så kanske jag kan önska mig det istället?

Så dramatiskt det var sist det begav sig här. Men i det hela stora så förhåller det sig fortfarande så. Fast lugnare. Livet är inte en enda galen rollercoaster ride längre, men fortfarande händer det i rasande fart. Jag har faktiskt ingenting emot att det blir höst. Jag behöver ett lugnare tempo. Inre kontemplation. Lugn. Samla ihop bitarna. Gå vidare. Skillnaden är att jag nu känner en inre övertygelse. Och en stor sorg. Men oavsett hur det blir så har jag varit sann mot mig själv och det får jag luta mig mot när sorgen och kvalen blir för stora.

---

Ikväll är det föreläsning med Jesse Jackson. Det ser jag verkligen fram emot!