Att planera eller inte planera
Skrev om vådan av att skjuta upp saker och hur svårt jag har för att göra saker omgående i ett tidigare inlägg. Vis av erfarenheten började jag faktiskt fundera över uppsatsämne redan i maj månad. Under sommaren låg tankarna på jäsning och i september började de utvecklas. Alltså tog jag redan då kontakt med en bibliotekarie som jobbar med mänskliga rättigheter och som har intressanta projekt på gång. Jag försökte avtala ett möte med henne för att få en bättre bild av vad dessa projekt går ut på men fann det oerhört svårt att få några svar från henne. Slutligen lyckades det och mötet blev av. Tyvärr var det inte särskilt informerande och jag blev lovad relevanta dokument och ev tips och idéer om eventuella ingångar till uppsatsen. Allt detta en vecka innan dead-line för inlämning av uppsatsämne.
I tisdags skrev jag ett mail för att påminna om att tiden är knapp och att jag gärna vill ha tillgång till dokumenten och igår gick jag dit för att låna en bok och förhoppningsvis få något slags resultat. Det jag fick ut av det var ett kort: "jag har sett ditt mail och jag har inte glömt dig." Dessutom meddelande hon att det finns ett projekt hon eventuellt vill be mig slutföra åt institutionen men jag fick ingen uppfattning om om det var en bra bas för en masteruppsats.
Summa summarum: imorgon är det dead-line och trots en tidig uppfattning om vad jag vill sitter jag nu med skägget i brevlådan för att jag haft så otroligt svårt att få fram någonting vettigt från bibliotekarien.
Sensmoral: det finns inga belöningar att hämta för god planering och framförhållning varför jag återgår till mitt tidigare uppskjutande av viktiga göromål!
Kommentarer
Trackback
