haricas

Härlig helg. Flitens lampa har lyst och jag har dessutom haft en hel dag i stan för mig själv. Har provat cyklar, handlat lite kläder. Äntligen hittat sandaler till W. Idag har det varit trädgårdsdag eftersom solen äntligen lyst efter stormvädret i slutet på veckan. Sått blommor och gräs. Rensat ogräs. Tvättat flera tvättar i min nya maskin som är såå stor. Tvättkorgen nästan tom. Har aldrig hänt förr tror jag... Alltså en bra helg allt som allt. Trött nu. Skriver mer en annan dag.

Tänkte skriva om baktal  (eller baktaleri?) men orkar inte. Tänker istället bara tänka positiva och trevliga tankar och låta resten rinna av mig som vatten på en gås. Varför säger man det förresten? Blir inte gäss blöta? Eller insinuerar man att vatten inte rinner av en ko eller en gris?

Snart kommer den nya tvättmaskinen och jag kan nästan inte vänta. Den senaste veckan har jag haft en oemotståndlig lust att tvätta även om jag inte haft mycket energi till något annat. Den lusten försvinner väl så snart maskinen är installerad men anyways. . . can't wait.

I lördags var det tösetur till Forum i Köpenhamn och the original cast from London in Mamma Mia. Fantastiskt! Blev plötsligt väldig sugen på att återuppta dansen liksom jag återigen överväger att börja sjunga i kör. Tyvärr är dans något så fruktansvärt snordyrt att inte många utom Paris kan ha råd med det. Hilton alltså. Frågan är också om kyrkokören sjunger ABBAlåtar? Får undersöka det. . .



I övrigt var helgen bra med strålande väder och glada barn. Mestadels glada barn vill säga. Av någon anledning blev det inte riktigt tid till sömn och det resulterade i inte bara vanliga utflippningar utan också trötthetsutbrott. Känner sig skyldig när ens barn skriker av sömnbrist och/eller hunger eftersom man ju faktiskt varit "snäll" nog att låta det fortsätta leka.

Imorgon är det dock ledighet på agendan och just nu har jag planer om storstädning inklusive fönsterputsning och därutöver en tur till affären, matlagning och plantering av nyinskaffade blommor till trädgården. Misstänker att morgondagen kommer innehålla lång och sen frukost, lite lek på golvet, lite filmtittande, lite utelek, lite middagsvila, ev en tur till affären, matlagning och sedan är det dags för kväll.

Men snart är min son vuxen, utflyttad och gift så det gäller ju att ta vara på tiden. Misstänker att jag har glömt mina smutsiga fönster om tjugo år!

NB! Årets första utomhusbad är genomfört och det är personligt rekord i vuxen ålder. 31 maj är nog tidigare än någonsin med undantag för de galna åren mellan ca 9 och 12 års ålder. Tilläggas bör väl att badet försiggick i grannens pool som dock inte blivit uppvärmd av annat än solen. *Stolt*:

Alltså... Ingen idé att laga maskinskrället utan det blir till att köpa ny. Den dåliga nyheten är att det kostar 7000. Den goda nyheten är A) att bekantingen ger oss ett bra pris och vi sparar 1500 och B) att hus- och hem försäkringen täcker en del och skjuter till 3500. Summa summarum: jag är nöjd. Maskinen blir hemkörd och installerad på onsdag eller torsdag i nästa vecka och tills dess ska jag alltså tvätta kläder i en sommarstuga. Men so what? Jag hade ändå bara tänkt mig att hänga i solstolen på trädäcket så om jag ska hänga lite tvätt i sommarvärmen så dör jag väl inte utav det. Nu har jag verkligen och absolut inte tid att sitta här och skriva en massa onödigheter eftersom jag ska packa, baka och slå in paket innan D kommer hem klockan fem. Helst hinna laga mat också så hasta la vista baby! Om du behöver mig så är jag på weekend ;-)

Nä fortfarande ingen tvättmaskin... Bekantingen tog med sig låset och skulle undersöka om firman hade dem på lager eller om det var beställningsvara. Samtidigt rekommenderade han å det varmaste att vi snarast införskaffar ny tvättmaskin då den vi har är s-k-i-t. Hmm, jo det är klart, men vill man köpa ny innan den gamla givit upp andan? En snabb blick på vår frys och bekantingen påpekade att inte heller denna var av modell att rekommendera. Eftersom han kunde se att siffrorna på displayen blinkade insåg han att kretskortet snart skulle ryka. " Det blir dyrt." Undra på att ingen vill ha hem hantverkare och maskinsnubbar. Det blir ju så fasansfullt dyrt. Och ändå får man inga rena kläder... Som tur är finns det en maskin i sommarstugan. Bara att samla ihop skitiga underkläder och använda den helt avslappnade helgen till hushållsarbete. Nu ska jag baka GI-bullar igen.

Tja inget gott som inte för något ont med sig. Idag var första dagen med mer än en liten gnutta energi på nästan två veckor. Mycket trevligt. Jag for fram som en elvisp på duracellbatterier och slaknade först när D på kvällen på helt eget initiativ (!) tänkte sätta igång en maskin tvätt. (Kanske hade detta faktum att göra med den osande påse som medförts hem från dagis innehållande med avföring nedkletade kläder, alla ni barnlösa som vill fortsätta så: läs i preventivt syfte!). När maskinen var fulladdad och matad med tvättmedel trycktes med full assistans från W knappen in och maskinen startade. . . inte. . . Gaaahhhh!!! What to do? What to do? Inga rena kalsonger till W imorgon, bajsluktande tvättstuga och en hägrande sommarstugehelg utan rena kläder. Alltså har jag tvättat för hand. Tvättat, skrubbat, sköljt och vridit. Inser att tvättmaskinen är mitt livs käraste ägodel och att jag skiter blankt i mobiltelefoner, tv-apparater och microvågsugnar. Äntligen har vi åtminstone en bekant som kan och har lovat hjälpa oss. Hoppas han kan fixa det på två minuter. I så fall bjuder jag gärna på medföljande hånskratt. Återkommer med mer information i följetongen snarast.

"Bättre och bättre dag för dag..." mår jag alltså. Men ändå. Konstig sjuka. Vet inte vad jag ska kalla den men det får nog bli  magsjuka i alla fall. I brist på bättre. D verkar vara i form igen. Jag är fortfarande trött som en död och mår illa bara någon nämner mat. Men det positiva är ju att jag kolkar i mig mängder med coca-cola utan att ha det minsta dåligt samvete. Vitt bröd funkar också, i alla fall rostat, och det är ju inte heller något jag äter ostraffat annars. Så inget ont som inte för något gott med sig. Faktiskt mår jag så uselt att jag började misstänka graviditet, för det vet ju alla att det är den värsta sjuka man kan ha. Dock var så icke fallet vilket mamman och pappan i denna familj var nöjda med medans lillprinsen orerar om lillasyster som ska heta Rasmus. Stackars lillasyster. Vi väntar med det tills Rasmus har blivit omodernt tror jag.

Och by the way. Intervju 1 juni kl. 13. På Lunds universitet alltså.  Håll tummarna!

Blä för sjukdom! Har nu varit sjuk i x antal dagar och vill inte detta mer. Imorgon planerar jag att vara frisk.  Återkommer med uppdatering av denna plan snarast.

Taa daa! Jag har städat hela undervåningen inklusive våttorkning av golv. Tvättat flera tvättar, lagat hejdundrande middag och hör och häpna, bakat bröd. Mitt i detta husliga vansinne lyckades jag pricka in ett bad med sonen inklusive klippning där han var såå duktig. *Stolt.* Nu sitter jag här flera timmar efter att alla andra somnat i huset (svärmor är på besök) och spritter av överskottsenergi. Antingen är det mitt flitiga nit som gett resultat eller så är det helt enkelt mina fantastiskt goda GI-bullar som tagit bort min eviga trötthet. Skönt är det i alla fall. Dessa goda och nyttiga bullar förtjänar ett omnämnande inklusive recept och det återfinns här:  http://www.kokaihop.se/recept/gi--bullar


Jag är mycket nöjd med både smaken och innehållet så det är en succe som tål att upprepas. Nåja, trött eller inte så kommer vännerna S och S hit på frukost med sonen E i morgon vid tiosnåret så om jag ska orka med mig själv ända tills jag slutar jobba i morgon natt är det nog bäst att jag kryper till kojs nu.

By the way, idag dröjde jag medvetet med att hämta posten tills efter sovningen eftersom D förvarnat om att det nog skulle dyka upp ännu några filmer i lådan. Idag har vi följaktligen sett "Dicken" hela dagen, vilket hos resten av befolkningen felaktigt benämns som Madicken. Fick mig en tankeställare eftersom Madicken trots sin väna uppenbarelse är minst lika busig som Pippi men bara på ett mer förslaget sätt. Frågan är vilket som är att föredra?

Idag har vi sett Pippi på de sju haven... Hela dagen... Är det nu man borde inse att man inte är en superförälder som orkar leva upp till alla prepregnancy principer?  Pippi används nuförtiden i avskräckande syfte, som lockmedel och som belöning. Strålande pedagogik, eller hur? Fast samtidigt kan jag känna att jag borde vara lika befriad från samhällets regler som Pippi är. Hon är ju egentligen en förbannad liten snorunge som samtidigt är fantastiskt levnadsglad och klarar sig utan "pluttifikation och sånt där'nt." Det vore väl rätt skönt att istället för att oroa sig vara övertygad om att ens pappa inte har drunknat utan istället blivit kung på en söderhavsö.  Det kanske inte är så farligt med sex timmars filmtittande på en dag i alla fall?

Själv är jag stolt (se tidigare inlägg här) över att mitt hem inte längre liknar en svinstia och att jag faktiskt kört en tvätt trots trötthetsläge 8 på en skala 1-10. Nu ska jag strax slänga ihop lite middag.

Kalkonbröst med rotfrukter eller kanske bulgur. Vet bara inte riktigt hur jag ska tillaga kalkonen men det blir väl en senare fråga. Dagens bästa fakta är att jag faktiskt är ledig imorgon också och kanske då rentav kan få städat bort lite smuts också nu när golven syns igen. Fönstren som har väntat på sin tur hela våren lär nog få vänta till hösten så jag tänkte sluta bekymra mig för dem. Det konstigaste av allt är att jag trots att jag känner mig lika barnslig idag som för tio år sedan så kan jag se när jag ser på mig själv utifrån att jag har blivit väldigt vuxen. Tänk att min värld idag kretsar runt jobb, barn, städning, tvätt och matlagning. När blev det så?

Sockerstatus: Dålig. Mycket socker idag. Tror det kan klassas som hetsätning...

Pollenstatus: Inte bra. Ögonen bråkar fortfarande och tvingar mig till glasögonbärande även om jag beter mig som en första klassens junkie nu för tiden. Har idag varit på apoteket för att byta tabletter till några som man kan öka dosen på vid behov. TAGET! Fick dessutom veta på jobbet att jag ser citat rolig slut citat ut i mina glasögon...

Magmuskelstatus: Mycket dålig. Som en direkt följd av sockerstatusen.

Energistatus: Ok. Sjätte dagen på jobbet i morgon men sedan två dagar ledigt innan jag kör ännu en helg... Dock mycket opepp här hemma. Tvätt? Nej. Disk? Nej. Städ? Nej...

Känslostatus: Mycket bra. Är väldigt nöjd med mitt liv...

Barnstatus: Mycket bra. Blöjfri på dagen efter bara en vecka med få olyckor. Bäst av allt är dock att lämningarna på dagis nu fungerar. Fick dock instruera personalen i det fullständigt naturliga beteendet att komma ut i kapprummet och möta min son personligen. Efter fyra månaders gråt och skrik fungerade detta på första dagen eftersom han kände sig trygg och bekräftad. *Lycklig* Lärarexamen, my ass... Glömde visst pedagogikkurserna...

Oh no! Jag trillade dit. Två och en halv dag lyckades jag hålla mig om man nu räknar bort att jag ljög om sockret i teet igår... Jag har ätit vingummi och det river och sliter i kroppen efter mer. I am an addict!!!!

Jag har ju förresten glömt att berätta att jag nu äntligen fått mitt examensbevis! Konstigt  att man kan bli glad två gånger för något  sådant. Först blev jag glad när jag fick mitt betyg på C-uppsatsen och redan började titulera mig kandidaten. Sen blev jag glad ett halvår senare när examensbeviset plötsligt låg där i postlådan och det stod svart på vitt hur duktig jag är. Jag kände mig aningen löjlig där jag stod vid postlådan och ofrivilligt log med mungiporna ända upp till öronen. Det  kändes ganska skönt  dock. Den reaktionen brukar annars härledas till min sons framsteg, såsom att gå upp 500 g på en vecka, eller att äta med egen sked på 1-årsdagen. Det  där leendet brukar betyda: det finns ingen som är så duktig som min son. Den här gången tror jag faktiskt att det betydde: det finns ingen som är så duktig som jag. Och det var skönt. För hur ofta tillåter vi oss att känna oss så självbelåtna? Självkritik finns det  gott om men på andra hållet är det värre... Så därför tror jag att jag ska vara lite mer stolt över mig själv och stoltsera med det. Det känns ju så skönt. Till att börja med så har jag inte ätit socker på två dagar. Det är väl nåt att vara stolt över?

Idag var första officiella semesterdagen. Den har spenderats med garderobsrensning, IUP-samtal på dagis och personalmöte på jobbet. Kul...

Men imorgon bär det iväg på minisemester och det ska bli väldigt mysigt. Övernattning i Stockholm följt av en tur till Tallinn. Det blir nog alldeles lagom mycket resa för W och jag är glad för båtresan där han kan få springa av sig. Dock har glansen med resan falnat lite efter att jag av en slump hittade en gammal reseledarkollegas blogg idag. Hon blev tydligen kvar på Kreta och är idag gift med en grek. Det är visserligen inget jag avundas henne, men oj vad jag plötsligt saknar Grekland och önskar mig tio år tillbaka i tiden. Det där med att bo en längre period någonstans där solen alltid skiner och livet för det mesta är skönt är något som inte kan återupplivas på en eller två veckors semester. Men oavsett vilket kommer nog Grekland alltid att vara landet i mitt hjärta. Därmed inte sagt att jag inte ser fram emot att resa till Estland. Eller som en vän till mina föräldrar en gång uttryckte sig vid ett besök på en vänort i Estland: "we are very happy to be here in Eastland" :-).

Det är lustigt det där med val. Livet består ju egentligen av en lång räcka val som i sista änden leder en just... hit. Att jag är den jag är just precis där jag är är ju resultatet av alla de beslut jag tagit genom åren. Ändå kan man ibland stanna upp och undra hur man egentligen hamnade här? Hur kom det sig att Karro blev kvar i Chania och att jag hamnade i S-by? Beslut som för ögonblicket verkade små kan sett i backspegeln vara den krök där livet fick en ny inriktning. Som att jag vid femton års ålder inspirerades av kompisens beslut att söka sig till en gymnasieskola långt bort där man kunde läsa något mer spännande än det vanliga ubudet. Det plötsliga infallet påverkar mig än idag då jag fortfarande jobbar inom restaurangbranschen efter att i stort sett ha blundat och pekat i utbildningsbroschyren. Kanske man borde vara lite mer uppmärksam i vardagen på vad man egentligen väljer och fundera över om det verkligen är det man vill?

Idag har jag tittat lite på de mest besökta bloggarna och häpnat över vad jag fann. Visst inser jag att man inte kan förvänta sig underverk på folks offentliga "dagböcker" eftersom det ju egentligen är vad det är, men hur kan standarden på de mest besökta bloggarna vara så oerhört låg? Visserligen kanske man inte kan döma vad folk skriver om men att man tänker över hur man formulerar sig och att man åtminstone försöker stava rätt när man skriver offentligt är väl ändå det minsta man kan begära?


Att de allra flesta bloggar skrivs av tonårsflickor som inte intresserar sig för mycket annat än smink, kläder och pojkar och därmed förmodligen blir lästa av andra tonårsflickor som delar dessa intressen förklarar väl deras popularitet. Dock förklarar det inte hur man som författare till vad det vara månne kan vara så totalt befriad från all kunskap om språkets uppbyggnad och grammatik och att ingen reagerar på detta.

Personligen läser jag inte bara innehåll utan upplever en skönhet i själva texten, dess "flyt" och dess ordval. Vissa författare kan jag inte med helt enkelt på grund av det sätt de behandlar språket på medan andra kan få mig att läsa i stort sett allt genom att vara mästerliga språkvirtuoser. Ta till exempel Jan Guillou. Hans verk är i sanning njutbara även om det gäller en forskningsrapport om häxjakt på 1600-talet.


En blogg behöver självklart inte leva upp till några sådana normer men kan ändå vara tilltalande för både öga och (inre) öra. Jag läser ofta mammabeckas.blogg.se som trots att den oftast inte handlar om annat än hennes vardagsliv med sina barn alltid är väl uppbyggd och mycket trevlig att läsa rent språkmässigt. Mamma Becka är bara 18 år och alltså handlar detta inlägg inte om någon attack på tonåriga flickbloggare utan som sagt i inledningen helt enkelt om den virtuella världens fattigdom och det faktum att otroligt många människor förspiller sin tid på att läsa eländet och (djärvt sagt vilket medges) därigenom blir fördummade av tomt svammel som inte har någon struktur vare sig i innehåll eller uttrycksform. Om det är så svenskan ser ut bland gemene man i Sverige så uppmanar jag alla att delta i ett upprop om mer svenskundervisning i skolorna med större kvalitetskrav! 

Tilläggas bör att detta inte på något vis är en vetenskaplig undersökning utan mer en allmän uppfattning jag bildat mig genom slumpvist urval bland blogg.se's 20 i topp lista.

Äntligen lite vårväder!! Kan inte minnas att jag någonsin har längtat så mycket efter värmen. Och så från en dag till en annan så blev det varmt och grillmat ute. Igår kom vi så äntligen iväg till plantskolan och kom hem 1100 kr fattigare. Men nu är häckplantor, syren, björnbär, diverse blommor till framsidan och ett stort antal blandade krukor inklusive ampel inköpta. Ligustern blev, otypiskt för oss men ack så skönt, genast planterad och nu kan jag stoltsera med häck kring hela trädgården. Problemet kom när vi skulle plantera syrenen. Ångrade mig angående hörn och bestämde att vi sätter den i högra hörnet istället för att skärma av lite ut mot grusvägen. Tyvärr så ligger det en sandlåda i vägen och för att kunna flytta den måste vi också flytta pallkragarna med mina köksplanteringar. Med den ovanliga energi och företagsamhet som solen lockat fram i oss flyttade vi glatt en pallkrage och fick därefter ge upp eftersom vår sons storgråt inte ville ta slut. Han var helt färdig och ville gå in och äta och det kan man väl inte missunna honom. Han och D gick in och jag började röja lite för att sedan ansluta mig till dem. Hann dock inte långt innan granne C med barn A, K och M kom spankulerande och ville leka. På med W's kläder igen och ungen for som ett skott ut och var åter pärlande lycklig. Jag älskar våren! Allt blir så enkelt när solen skiner och man slipper snö och tunga ytterkläder.

1. plantor till ligusterhäcken

2. en syrenbuske

3. taggfria björnbär som ska klättra på uteplatsen

4. massor av jord
5. något tjusigt till den stora zinkbaljan som ska stå på framsidan
6. lite nya krukor med tillhörande lökar

Oj då, det blir nog dyrt kan jag se. Ja vi får väl se om jag blir snål i sista sekund men 1-3 och därmed också 4 ska jag ha. Har förresten fått hem fröer på posten till mitt grönsaksland och inser att jag nog måste utöka platsen i år. Men känslan av att hämta färska grönsaker och örter i trädgården är oslagbar. Imorgon ska jag så tomater och så lite gräs till påsken. Det blir mysigt.

Eftermiddagens strapatser och omställningen av klockan gjorde att vi alldeles tappade bort tiden och kom in klockan sex. Ingen middag förberedd och mina planer på ärt- feta- och potatismos med rödbetsbiffar bleknade snabbt bort. Istället blev gårdagens kyckling och curryröra serverad med en snabbt ihopkommen pastasallad på bönor, ärter, majs, vitkål, morötter, broccoli, purjolök, gurka, cashewnötter, solrosfrön och lollo rosso vilket faktiskt blev en fantastiskt god (och inte minst nyttig) måltid. Dessutom färdig på en kvart. Pastasallad rules!


Nu börjar tröttheten trots två timmars eftermiddagslur att infinna sig. Satsar på en mindre snorig dag i morgon!

Tja gardinerna är tillbakaskickade och mitt hem är så opiffat inför våren som någonsin. Inte en lök planterad, inte ett fönster putsat. Men tvätten torkas dagen till ära utomhus vilket antagligen innebär att den behöver torkas lika länge till när den väl kommer in.

Den här veckan jobbar jag sex dagar, på måndag är dagis stängt så då är jag och W hemma och sen ska jag jobba fem dagar till. Jag förstår inte hur folk hinner med barn, hus och heltidsjobb. Jag är nuförtiden helt slut och somnar oftast på soffan vid allt mellan sju och halv nio. Mitt tidigare morgontrötta barn som brukat sova till halv åtta-åtta väljer numera att följa solen och vaknar tidigare för varje dag. I morse innebar det halv sju vilket antagligen innebär att jag på kvällsskiftet ikväll kommer att somna stående... Och till helgen ställs klockan om. Vilken föräldraplågande tyrann hittade på något så dumt?

Nåväl, jag ser glatt fram emot, nej inte helgen då ska jag ju jobba, nästa helg då jag efter en dags sovande möjligtvis kan få lite energi till en vårfejning. Dock brukar sådana högtflygande planer resultera i en halvhjärtad dammsugning och en ny blomma. Men det är ju alltid något.